Sida 735
Farplan
herkulanska och pompejanska antikerna, de förnämsta prydnaderna i detta rika museum. Till dem höra många världsberömda skulpturverk, af hvilka flera bibehållit tillnamnet farnesiska. Bland dessa märkas:
Farnesiske tjuren, kolossal marmorgrupp (afbildad på pl. IV till art. Bildhuggarkonst) med ämnet hämtadt ur Euripides' "Antiope" (se Amfion). Den utfördes enligt Plinius af tvenne bildhuggare, Apollonios från Tralles och hans broder Tauriskos, båda hörande till den rhodiska skolan, troligen omkr. år 75 f. Kr. Uppgräfd 1546 i mycket skadadt skick i Caracallas termer i Rom, under påfven Paul III (Alessandro Farnese), restaurerades den af Giovanni Battista Bianchi och flyttades 1786 till Neapel, där den hade sin plats i den offentliga promenad, som kallas "Villa nazionale, ända till år 1825, då den kom in i museet. Dessförinnan hade den ytterligare restaurerats. Blott en del af det ursprungliga konstverket finnes kvar i gruppen. Moderna tillsatser äro exempelvis tjuren, större delen af Dirkes öfverkropp, Amfions armar och ben, o.s.v.
Farnesiske Herakles, marmorbild (se Herakles)., funnen 1540 i Caracallas termer, enligt inskrift ett verk af Glykon från Aten, som antages ha lefvat i århundradet f. Er., anses återgifva, ehuru i mycket öfverdrifven och effektsökande form, ett förloradt bronsarbete af Lysippos, som skapade Heraklestypen.
Farnesiska "Flora" - snarare en Afrodite, ty ställningen erinrar om den knidiska Afrodites -, 1540 funnen i Caracallas termer, då man under påfven Paul III där anställde gräfningar, och 1786 flyttad till Neapel tillika med de öfriga farnesiska skatterna. Hon saknade hufvud, underarmar och fötter samt restaurerades af Guglielmo della Porta till en Flora; men hans tillsatser borttogos, och den nuv. restaureringen verkställdes 1796 af Albaccini och Taglioli, hvilka likväl, äfven de, i henne sågo en Flora. Winckelmann ansåg henne för en af muserna, men emot denna åsikt talar det genomskinliga draperiet, hvilket mindre passar för en allvarlig sånggudinna; andra ha tagit henne för en genreartad danserska, men då äro åter de kolossala dimensionerna omöjliga. Stöden är sannolikt en romersk efterbildning af ett för oss okändt grekiskt original, som skapats under inflytande af Praxiteles' konst.
Till de farnesiska konstverken hör vidare ett berömdt Herahufvud, strängare i typ och former än Hera Ludovisi och måhända - man var förr säkrare därpå än nu - grundadt på det af Polykleitos (omkr. 420 f. Kr.) bildade Hera-idealet. Därjämte finnes bland dem äfven gruppen Harmodios och Aristogeiton, de båda atenske tyrannmördarna, marmorkopia efter en bronsgrupp, utförd af Kritios och Nesiotes 476 f. Kr., såsom ersättning för och antagligen en mer eller mindre fri efterbildning af en ännu äldre grupp med samma ämne, hvilken, utförd af Antenor omkr. 510 f. Kr., hörde till de äldsta ärestoderna i Grekland och bortfördes af Xerxes. Berömd är också en Dionysos-torso, hvilken gäller för att vara ett grekiskt original ur Praxiteles' skola, men förblifvit i sitt stympade tillstånd, emedan man saknat någon förebild, som kunnat antyda den svåra restaureringen. Farnesiska äro likaledes en Athena-marmorstod, som anses utgöra en antik efterbildning efter Alkamenes eller efter Feidias' lärjunge Pyrrhos; en sittande Apollon i koragdräkt, utförd i kolossala dimensioner af ett enda stycke porfyr, med hufvud, armar och ben af hvit marmor (ett arbete från förfallets tid), vidare en lyrspelande Apollon med en svan vid sidan, marmor, efter ett försvunnet bronsoriginal, hvars tillkomst torde böra sättas till 200-talet f. Kr., den blinde Homeros, den (jämte ett exemplar i Berlins museum) yppersta marmorefterbildning af ett försvunnet bronsoriginal, som var ett af den grekiska konsten med underbar intuition fritt skapadt skaldeporträtt, samt en ypperlig Asklepiosstod (funnen på Tiber-ön i Rom och kommen till museet från Orti Farnesiani på Palatinus), ett verk, hvars upphof forskningen velat förlägga så tidigt som till Alkamenes' dagar, en Eros, i hvilken man - dock väl med orätt - velat se en efterbildning efter Feidias, en berömd, kolossal onyxskål, o. s. v. C. R. N. (O. G-g.)
Farnesius. Se Farnowski.
Farnham [fä'n9m], stad i engelska grefsk. Surrey, i North Downs, nära vänstra stranden af Thames' biflod Wey. 6,401 inv. (1901). I trakten odlas humle. F. var förr en viktig plats, försvarad af F. Castle, som nu är säte för biskopen af Winchester.
Farnovius. Se Farnowski.
Farnowski (latinis. Farnovius, Farnesius), Stanislaw, polsk sekterist, d. sannolikt efter 1622, utträdde ur det arianska samfundet och bildade (1568) en särskild sekt, som förnekade den Helige andes gudom. Efter F:s död förenade sig hans anhängare med socinianerna. Se Bock, "Hist. antitrinitariorum & socian. prussic." (1839), och Troschel, "Die protestantischen antitrinitarier" (1884). A-d J.
Farnworth [fä'nwoth], stad i engelska grefsk. Lancaster, vid Irwell, 4,5 km. s. ö. om Bolton, 25,927 inv. (1901). Bomullsfabriker, pappersbruk, järnverk och kolgrufvor.
Farnöte (fsv. farunóti, faranöti, farnöte; isl. föruneyti), ressällskap, följe. Se Flock och farnöte.
Faro. 1. Distrikt i Portugal, motsv. den forna prov. Algarve. 4,850 kvkm. 255,191 inv. (1900). - 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid Atlantiska hafvet. 11,789 inv. (1900). Biskopssäte. Hamnen är liten och af ringa djup, men har en god redd, som skyddas af ön Cães (Santa Maria). Export af sydfrukter, salt, oljor, vin och kork. (J. F. N.)
Faro, Punta del [po'nta del fara], nordöstra spetsen af ön Sicilien, vid norra inloppet till Messinasundet, med ett fyrtorn (it. faro) och byn Torre di Faro (2,069 inv.). F. hette i forntiden Promontorium Pelorum.
Faro di Messina. Se Messina-sundet.
Faros (lat. Pharus), en liten ö i Egypten, utanför Alexandria (se d. o.), hvilken af Alexander den store förenades med fasta landet medelst en lång damm, det s. k. Heptastadion. På denna ö lät Ptolemaios Filadelfos (285-247 f. Kr.) byggmästaren Sostratos från Knidos uppföra ett fyrtorn, hvilket räknades bland världens underverk och själft efter ön erhöll namnet Faros. I några nyeuropeiska språk (fr. phare, it. faro) har namnet öfvergått till beteckning på fyrtorn i allmänhet. A. M. A.
Farplan, ty. fahrplan, järnv. Se Tidtabell.
Källa: Project Runeberg ·
