Sida 340
Enskild bank l. Privatbank
mest inkomstbringande jordegendomarna i Sverige. Den öfvertogs af hans ene son, sedermera statsrådet Th. Odelberg, hvilken ock mönstergillt skötte egendomen, men nedlade det på gården drifna brännvinsbränneriet. Stockholms stad, som redan 1890 förvärfvat sig ett område af E. för anläggning af Södra begrafningsplatsen, köpte våren 1904 hela E. för 2 mill. kr. (dess taxeringsvärde var då 439,000 kr., däraf 367,400 kr. för själfva jordbruksfastigheten) i ändamål att därigenom få tillgång till upplåtande eller försäljande af tomter på sådana villkor, att bostadsförhållandena i Stockholm måtte förbättras. 1906 afsattes där områden för ett sjukhus åt Södermalm och för Stockholms blifvande slakthus (kostnaderna för slakthusanläggningen beräknades 1907 till 5-6 mill. kr.) samt ett område med omkr. 150 tomter för enfamiljshus. Redan 1907 kunde ingenjören L. Palme, som inköpt ett stort antal af dessa tomter, inbjuda till försäljning många billiga och särdeles tilltalande "egna hem".
Enskifte. Se Skifte af jord.
Enskiftesbruk, landtbr. Se Ensädesbruk.
Enskilda järnvägarnas pensionskassa, konstituerad 8 juli 1889 vid sammanträde i Stockholm emellan ombud från enskilda järnvägar, har till uppgift att pensionera personalen vid enskilda järnvägar samt dess efterlämnade änkor och minderåriga barn. Vid sammanträdet anmälde sig till inträde i kassan 12 järnvägar, af hvilka en dock blott för blifvande personal. Vid 1905 års slut voro delaktiga i kassan 70 enskilda järnvägar jämte 1 statsbana, Västkustbanan, den senare dock endast med den personal, som tillhörde järnvägen, medan den var i enskild ego. Dessa 71 järnvägar representerade en sammanlagd längd af 4,502 km. och hade sammanlagdt i kassan 4,247 delegare. De vid denna tid anslutna enskilda järnvägarna representerade således såväl halfva antalet som halfva sammanlagda längden af samtliga enskilda järnvägar. En stor del af de mera betydande enskilda järnvägarna, exempelvis Bergslagernas, Stockholm-Västerås-Bergslagens, Mora-Vänerns, Halmstad-Nässjö, Oxelösund-Flen-Västmanlands, Uppsala-Gäfle, Gäfle-Dala m. fl., har egna pensionskassor och är alltså ej delaktig i här omhandlade kassa. Kassans första reglemente stadfästes af K. M:t 25 maj 1888, men detta har sedermera undergått förändringar 1892, 1896 och 1902, hvarjämte nytt förslag till ändradt reglemente nu (maj 1907) föreligger. Enligt nu gällande reglemente utgår pension till delegare i de flesta fall från 60 års ålder med 50 proc. af den lön delegaren hade vid 50 års ålder, dock att, om delegaren kvar blir i tjänst, sedan han uppnått pensionsåldern och sålunda först vid högre ålder pensioneras, pensionen utgår med ett belopp, som för hvarje ytterligare tjänsteår ökas med 2 proc., så att den efter 5 eller flera tjänsteår utöfver uppnådd pensionsålder utgår med 60 proc. af lönen. Om delegare före uppnådd pensionsålder blir invalid, erhåller han reducerad pension, dock ej om invaliditeten är orsakad af olycksfall, ty för sådant fall är järnvägen ersättnfngspliktig enligt lagen af 5 juli 1901 ang. ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete. Pension till änka utgår, beroende af barnens antal, med lägst 25, högst 35 proc. af mannens medellön under de sista 5 lefnadsåren. Barnen, som äro pensionsberättigade till 18 års ålder, erhålla, beroende på antalet, om de äro moderlösa, lägst 15, högst 35 proc. af faderns lön. Äfven åt obotligt sjuka barn, som fyllt 18 år, kan beviljas pension.
Delegare erlägga till kassan, om de vid inträdet ej fyllt 30 år, månatligen 5 proc. af lönen, medan däremot delegare, som fyllt 39 år (den högsta till-låtna inträdesåldern), erlägga 7 proc. och öfriga en emellan dessa gränser interpolerad procentsats. Dessutom erlägges en inträdesafgift och vid inträffande löneförhöjningar en löneförhöjningsafgift samt vid omgifte likaledes en afgift. Löneförhöjning efter fyllda 50 år berättigar ej till delaktighet i kassan. Ej heller erhålles pensionsrätt åt änka för sådant fall, att mannen vid giftermålets ingående fyllt 50 år. Bolagen betala till kassan samma afgifter som delegarna jämte en tilläggsafgift, uppgående till 10 proc. af dessa afgifters summa.
Öfverinseendet öfver kassans förvaltning utöfvas genom fullmäktige, nämligen en för hvarje järnvägs styrelse och en för dess i kassan delaktiga personal. Den omedelbara förvaltningen handhafves af en styrelse ("direktion") om 5 personer, valda af fullmäktige. Kassans tillgångar och skulder balanserade med, i afrundadt tal, 240,000 kr. 31 dec. 1889 och 5,444,000 kr. 31 dec. 1905. Enligt regl. skall minst hvart femte år företagas en noggrann matematiskteknisk utredning af kassans ställning. Ändring af reglementet, som dock ej må beröra redan pensionerads rätt, kan ske, endast om beslut därom fattats vid två på hvarandra följande fullmäktigsammanträden och med minst 2/3 af de afgifna rösterna, men blir i allt fall ej gällande med mindre K. M:ts stadfästelse därå erhålles. E. J.
Enskilda järnvägars milkontor. Se Milkontor.
Enskild bank l. Privatbank, i motsats till å ena sidan "publik" eller "offentlig" bank, å andra sidan bankirfirma (bankirhus), har i Sverige haft en specifik betydelse: sedelutgifvande bankbolag med solidariskt ansvariga lottegare. Ehuru Sveriges "enskilda banker" i denna betydelse upphört att finnas till, torde en kort öfverblick af deras historia vara tillräckligt motiverad däraf, att dessa banker spelat en synnerligen stor roll i vårt lands ekonomiska utveckling under senare hälften af 19:e årh.
Sedan Palmstruchska banken 1668 blifvit Rikets ständers bank (se Bank, sp. 865, och Riksbanken), var denna i mer än hundra år landets enda bankanstalt. De penning- och kreditanstalter, som därefter under namn af diskonter (se d. o.) inrättades (den första i Stockholm, 1773), voro enskilda bolag, i hvilka antingen kronan eller Rikets ständers bank var delegare; och de hade till ändamål att vara dessa delegares biträden såsom sedelspridare genom lånerörelse i skilda delar af landet. I syfte att minska de ekonomiska svårigheter, i hvilka landet råkat särskildt därigenom, att Rikets ständers bank hade nödgats (fullständigt sedan 1818) inställa sin sedelinlösning, afgaf riksdagen i skrifvelse till K. M:t 29 nov. 1823 förslag till en lag, som bemyndigade enskilda att bilda af Rikets ständers bank oberoende bankbolag. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med riksdagens förslag, men på grund af regeringsformens 89 §, stadgades i k. förordn. 14 jan. 1824, att enskilda, som ville bilda bankbolag, skulle
Källa: Project Runeberg ·
