Sida 112
Elektra
äfven där sällsynt. Innan automobiler voro moderna som transportvagnar, hade "the black horse" stor användning som bryggarhäst och till koltransporter m. m. i London och andra större städer, men nu för tiden är den svårsåld och därför öfvergifven af hästuppfödarna. Exteriören är föga tilltalande. Hufvudet är nämligen klumpigt och långöradt, korset bredt och stupande samt benen grofva, svampiga och rikt försedda med hofskägg. Se Shirehäst.
H. F.
Elefantiasis. Se Elephantiasis.
Litet fornegyptiskt tempel på Elefantine, förstördt af turkarna 1822.
Elefantine (nu Djeziret-Assuan l. blott Djezire l. El Sag), ö i Nilen, midt emot staden Assuan, nedanför första katarakten. Den är 1,5 km. lång och 0,5 km. bred, väl odlad samt vattnad af kanaler och bäckar. På ön ligga två byar, bebodda af nubiska berabraer. På östra sidan befinner sig en ryktbar Nilmätare (se d. o.). Hela södra delen af ön är betäckt med ruinhopar efter staden E.
Elefantlus, bot. Se Acajou.
Elefantnäbbmöss, zool. Se Snabelmöss.
Elefantorden. 1. Danmarks förnämsta riddarorden. Till en början var den ett religiöst brödraskap (stiftadt 1464 af Kristian I) och bestod af 50 medlemmar, hvilka buro kedjor, sammansatta af elefantbilder. Vid reformationen upplöstes brödraskapet; men Fredrik II upplifvade det 1580 och gaf det formen af en kunglig orden. Sina statuter erhöll denna orden 1 dec. 1693, af Kristian V. Medlemmarnas antal blef då bestämdt till 30 (oberäknadt konungen och hans söner, hvilka födas riddare), men denna siffra har sedermera betydligt öfverskridits. 1907 funnos 87 elefantriddare, af hvilka 76 voro furstar eller prinsar och endast 2 danskar. Ordensbandet är blått och vattradt, ordenskedjan är sammansatt af elefanter och torn skiftevis. (Se Ordenskarta.) Litt.: C. V. Nyholm, "De danske ridderordeners historie" (1903).
C. R. (E. Ebg.)
2. Hvita elefantens orden, siamesisk orden. Se Ordnar.
Elefantpapper, en sorts emballagepapper af stort format, 624x780 mm.
Elefantsköldpaddorna l. Jättesköldpaddorna, zool., höra till landtsköldpaddornas släkte (Testudo) bland kräldjuren (Reptilia). De skilja sig från öfriga Testudo-arter endast genom sin betydligare storlek. De hafva en oval, starkt hvälfd form och äro 1 m. långa eller därutöfver. Deras kött säges vara välsmakande. Sina hemvist hafva de på Galapagosöarna och på de s. ö. om Afrika belägna öarna (T. elephantina etc.). I de pliocena aflagringarna i Sivalikbergen (Indien), i Europa och norra Amerika ha anträffats lämningar af jättesköldpaddor.
J. G. T. (L-e.)
Elefantsläktet, zool. Se Elefantdjuren.
Elefantäpple, bot. Se Feronia elephantum.
Elegabalus, romersk kejsare. Se Heliogabalus.
Elegans [-ga'ns], fr. élégance (lat. elega'ntia), prydlighet, yttre finhet, smakfullhet (med bibegrepp af dyrbarhet).
Elegant [-ga'nt], fr. élégant (lat. elegans, biform till eligens, utväljande), eg. som förstår att välja, fin, smakfull (med bibegrepp af dyrbarhet), prydlig, gentil; sprätt, modenarr.
Elegi (lat. elegia, grek. elegei'a) kallades hos forntidens greker och romare hvarje på elegiskt versmått affattadt skaldestycke (jfr Distikon). Ursprungligen torde detta ord ha haft samma betydelse som e'legos, "klagosång". Redan tidigt kom elegiens begrepp att nästan uteslutande fästas vid den metriska formen, och man brukar indela de grekiska elegierna i politiska, erotiska, sympotiska och gnomiska. Den äldste kände elegiskalden är Kallinos från Efesos, den berömdaste Tyrtaios. Hos romarna odlades företrädesvis den erotiska elegien, inom hvilken Catullus, Tibullus och Propertius särskildt äro att nämna. Inom den nyare vitterheten har elegien delvis åter fått sin ursprungliga betydelse, i det man därmed, stundom t. o. m. oberoende af versmåttets art, betecknar en lyrisk diktart af ett vemodigt, känslofullt och klagande innehåll. Se Schück, "Världslitteraturens historia", I: 82 ff., 254-260. - Elegisk, klagande, vemodig, sorglig, rörande; känslosam. - Elegiskt versmått, en af omväxlande hexametrar och pentametrar bestående versform. Se Distikon.
A. M. A.*
Elegiaco [-dja'kå], it., mus., elegiskt, med blidt vemod.
Eleison (Eleeson), grek., "förbarma dig". Se Kyrie eleeson.
Elektion (lat. ele'ctio, urval), bot., egenskapen hos växter att ur en blandning af närande ämnen utvälja vissa, men lämna andra obegagnade. Odlas exempelvis Aspergillus i en blandning af drufsocker och glycerin, angripes endast det förra; finnes däremot endast glycerin, tillgodogöres detta fullständigt.
G. L-m.
Elektiv (af lat. eli'gere, utvälja), val-, utväljande. Se Absorption, fys.
Elektor (lat. ele'ctor, af eli'gere, utplocka, utvälja), väljare, valman, som vid medelbart valsätt utöfvar rösträtt för en valkår (jfr Val); kurfurste (i egenskap af kunga- eller kejsarväljare; se Kurfurste).
Elektoral (jfr Elektor), som har afseende på val eller elektorsuppdrag; kurfurstlig.
Elektoralfår (egentl, "kurfurstliga får") och Elektoralull. Se Merinos.
Elektorat (jfr Elektor), en elektors (valmans) befattning; kurfurstevärdighet, kurfurstendöme.
Elektra (grek. 'Elékra, lat. Electra, "den strålande"), grek. myt., dotter af Agamemnon och Klytaimnestra samt syster till Ifigeneia och Orestes. Af sin moder och dennas älskare, Aigisthos,
Källa: Project Runeberg ·
