Nordisk familjebok. Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker

få personliga lärjungar, som han skapade, nådde på grund af särskilda omständigheter icke utöfver mästarens ståndpunkt. Det egentliga fortsättandet af hans verk blef andras sak, och dessa "andra" inleda den andra perioden af egyptologiens historia, hvarunder de särskilda disciplinerna af den nya vetenskapen få sin grundläggning. Man kan visserligen säga, att detta till någon del redan skett genom Champollion, men först nu blir dock hvarje särskildt forskningsfält fullt utstakadt och begränsadt. Detta tidsskedes märkesmän äro i Tyskland Lepsius och Brugsch, i England Hincks, Birch och Goodwin, i Frankrike de Rougé och Chabas. Af alla intager Brugsch främsta rummet på grund af lärdom, mångsidighet och skarpsinne, och ingen har sedan Champollions tid inlagt större förtjänst om egyptologien än han. Näst efter honom förtjäna Chabas och Goodwin nämnas, särskildt på grund af deras öfverlägsna skicklighet såsom tolkare af egyptiska inskrifter och texter af alla slag. Till denna period höra också fransmännen Mariette och Devéria, engelsmannen Le Page Renouf samt tyskarna Lauth och Dümichen. Nu uppstå och bildas många egyptiska museer och flera lärostolar i egyptologi. Liksom den glödande entusiasmen, hvilken icke alldeles skyr öfverdrifternas molnvärld, får sägas utmärka denna, den andra perioden af egyptologiens historia, så bör ock rättvisligen erkännas, att många bland vetenskapens vackraste och mest "genialiska" fynd tillhöra detta skede, bland hvars tydligaste gränsstenar mot "vår tid" forskaren med stolthet och glädje kan peka på Brugschs jätteverk "Hieroglyphisch-demotisches wörterbuch", ett arbete, som nu i många stycken är föråldradt, men som icke dess mindre har egenskapen att vara oumbärligt för hvarje grundligare studium inom egyptologien.

Med den tredje perioden af egyptologiens historia, under hvilken vi ännu lefva, inträder den stränga specialforskningens skede. Hade den föregående tidsålderns målsmän utstakat gränserna och ordnat materialet för de skilda forskningsgrenarna, börjar man numera bemöda sig om att på allvar genomtränga dessas detaljer, så långt sådant är görligt. Detta är med andra ord tidehvarfvet för uppkomsten af de egentliga detaljarbetena inom grammatik och lexikografi, inom historia och arkeologi etc. Såsom märkesmän under denna period kunna nämnas tyskarna Ebers, Meyer, Erman, engelsmännen Petrie och Griffith, fransmännen Maspero, Lefébure, Revillout, schweizaren Naville, österrikaren von Bergmann, ryssen Golenistjev, italienaren Schiaparelli, m. fl. Hit böra väl också med hänsyn till tiden räknas tysken Eisenlohr, holländaren Pleite, norrmannen Lieblein o. a.

Under denna sista period har egyptologien arronderat sig i betydlig mån. Ett stort antal lärostolar har upprättats, den periodiska vetenskapliga apparaten har ökats, storartade gräfningsföretag i Egypten ha bragts å bane etc. Till sistnämnda kategori får räknas det s. k. Egypt exploration fund, för hvars räkning i synnerhet Petrie och Naville utfört gräfningar i Nildalen, konkurrerande med dem, som företagits af styrelsen för Kairos egyptiska museum. Planen att fullständigt genomforska Nildalen, till hvilkens realiserande redan Champollion och efter honom Lepsius, Rosellini. Brugsch, de Rougé, Mariette, Dümichen o. a. lämnat värderika bidrag, kom riktigt på dagordningen i och genom den af franska staten inrättade École française d'archéologie i Kairo. Denna skola, danad efter mönstret af de berömda anstalter med samma namn, som franska staten inrättat i Rom och Aten, åtnjuter ett rikligt årligt anslag. Utom lön för direktör och underdirektör utgå betydliga belopp till hyra af lokaler, aflöning af tjänare, bokinköp, arkeologiska exkursioner o. s. v. Hvarje elev åtnjuter i månatligt understöd 300 francs, bor gratis i skolans lokal m. m. Skolans hittills utgifna publikationer "Mémoires de la mission archéologique française du Caire", så rikt illustrerade och dyrbart tryckta de än må vara, gifva likväl i allmänhet - med ett par aktningsvärda undantag - intrycket af något halft och ofullgånget. Också har på grund af berättigad kritik från svensk sida skolan från år 1897 nödsakats afbryta sina publikationer. Det från fransk sida utgångna företaget fick 1893 en medtäflare i ett liknande engelskt, det s. k. "Archeological survey of Egypt". Hvad det sistnämnda åstadkommit är, såvidt vi kunnat iakttaga, med omsorg och sakkunskap utfördt.

I Sverige har egyptologien varit representerad af Karl Piehl (se denne), som spelat en oerhördt stor roll inom nämnda vetenskap och hvars insats i den internationella egyptologiska forskningen är alltför omfattande för att här kunna utförligt skildras. Piehl grundlade 1889 i Uppsala "Victoria-museet för egyptiska fornsaker". För beredande af nybyggnad åt detsamma insamlade han en fond (f. n. 35,000 kr.). Vid Uppsala universitet inrättades 1893 en personlig professur för honom. Af största betydelse är hans skapelse tidskriften "Sphinx" (grundad 1896), hvilken har gjort egyptologien ovärderliga tjänster. Hvad i öfrigt beträffar egyptologien i Sverige, må nämnas, att i Nationalmuseum finnes en samling egyptiska fornsaker, som, i förening med Victoria-museets, bildar ett ej ringa material för studiet af det gamla Egyptens kultur. K. P. (-st -son.)

E. H., vid latinska insektnamn förkortning för "Entomologische hefte", utg. af Hoffmann, Koch, Linz och Müller (2 hftn 1803).

Eh bien [e biä], fr., nå väl! välan! godt! nå? så-å? jo jo!

Eheberg, Karl Theodor, tysk nationalekonom, f. 1855 i München, 1882 e. o. och 1884 ord. professor i Erlangen, är närmast en lärjunge af Schmoller och har skrifvit en stor mängd uppsatser i dennes "Jahrbuch für gesetzgebung". Bland hans skrifter i bokform märkas några betydelsefulla bidrag till Tysklands ekonomiska historia, Über das ältere deutsche münzwesen und die hausgenossenschaften (1879) och Verfassungs-, verwaltungs- und wirtschaftsgeschichte der stadt Strassburg (bd l, 1899). Hans Grundriss der finanzwissenschaft (1882, i anslutning till ett arbete af Cossa) har upplefvat 7 upplagor. I "Schriften des vereins für sozialpolitik" har han författat två undersökningar af de agrariska förhållandena, i Syd-Tyskland (1883) och Italien (1885). E. har utgifvit Friedrich Lists skrifter med en utförlig inledning (1883). I förening med Dyroff utger E. sedan 1901 "Annalen des Deutschen reichs". E. Hkr.