Sida 541
Eugeniahemmet
artadt arbete, benämndt "Feldzüge des prinzen Eugen von Savoyen". Jfr Arneth, "Prinz E. von Savoyen" (3 bd, 1858-59), Malleson, "Prince Eugene of Savoy" (1888), och Keym, "Prinz E. von Savoyen" (3:e uppl. 1899). C. O. N.
Eugen [-Jen], Fredrik Karl Paul Ludvig, hertig af Württemberg, f. 1788 i Oels, d. 1857 på sitt slott Karlsruhe i Schlesien, utmärkte sig i rysk krigstjänst i krigen mot Napoleon 1806- 14 och blef 1814 infanterigeneral. 1828 anförde han en armékår under Diebitsch i kriget mot turkarna. Han egnade sig sedan helt åt musik och skref bl. a. två operor, förutom memoarer (utg. 1862) och Erinnerungen aus dem jeldzug des jahres 1812 in Russland (1846). En del af hans korrespondens utgafs 1883. Se biografiska arbeten af v. Helldorf (1861-62) och Kielmansegg (1902).
Eugene City [jo'djin si'ti], stad i nordamerikanska staten Oregon, vid Willamette, som där blir farbar för ångfartyg, och vid Oregon-California-järnvägen. 3,236 inv. (1900). Säte för Oregons statsuniversitet.
Eugène de Beauharnais [öjän de båarnä]. Se Beauharnais 7.
Eugenia L., bot., växtsläkte af fam. Myrtaceæ med öfver 600 arter i tropikerna, i synnerhet i Syd-Amerika. Många arter ha mycket välsmakande frukter, t. ex. E. Uvalha (uvalha) i Brasilien och E. Pitanga (pitanga) i Uruguay och södra Brasilien. Pitanga anses för en af de bästa af tropikernas frukter och odlas därför i Gamla och Nya världens varma länder. Frukterna af andra arter användas som krydda. Den tradiga barken af E. ligustrina användes till kalfatring af skepp, och den ytterst fasta veden af denna och andra arter har mångsidig användning. Om E. caryophyllata (Caryophyllus aromaticus) se Jambosa, om E. Pimenta se Pimenta, om E. australis se Domatier. G. L-m.
Eugenia (Eugenie), Charlotta E. Augusta Amalia Albertina, prinsessa af Sverige och Norge, konung Oskar I:s enda dotter, f. 24 april 1830 på Stockholms slott, d. där 23 april 1889, var begåfvad i flera riktningar och försökte sig såväl på litteraturens som på musikens och de bildande konsternas områden. Som skriftställarinna framträdde hon med det biografiska arbetet Les princesses de la Suède (1864; "Svenska prinsessor", 3 :e uppl. 1871; ny uppl. 1889) och med en öfversättning af Roos' "Korsets skola" (1864). De mest bekanta bland hennes kompositioner, hvilka utmärka sig för ren musikalisk stämning, äro kvartetterna Farväl och Aftontankar, med ord af tonsättarinnan, samt duetterna Till vågen och Die glocken. Till hennes modelleringar (af hvilka några äro reproducerade i parian) höra bl. a. kompositionerna Norsk hornblåsare, Svensk gardist (utställda på skandinaviska konstoch industriutställningen i Stockholm 1866), Tron samt åtskilliga Apostlar. Under en följd af år vistades prinsessan E., på grund af sin vacklande hälsa, om somrarna på Gottland, där hon 1861-62 lät åt sig uppföra den täcka och naturskönt belägna villan Fridhem i Västerhejde socken. Hennes varma människokärlek och lifliga intresse för folkupplysningen funno särskildt uttryck i de stiftelser hon gjorde på denna ö och bland hvilka må nämnas, utom understöd till folkskolan i Västerhejde (1863), Fridtorps barnhem (1866), Hemmet för obotligt sjuka (1867), till hvilket prinsessan anskaffade byggnadsmedel genom att försälja sina juveler, Visby skyddsförening och Skyddsföreningen i Västerhejde (1870). Omkostnaderna för dessa stiftelser bestredos till största delen af prinsessan E. Hon var äfven ordförande i styrelsen för det efter henne uppkallade Eugeniahemmet (se d. o.) invid Stockholm.
Eugeniacrinus Mill., paleont., ett i Syd-Tysklands och Schweiz' juraaflagringar vanligt krinoidésläkte, utmärkt genom sin om en kryddnejlika påminnande form, en liten knoppliknande kalk på en af cylindriska leder bildad kort stjälk; den understa af dessa leder är ombildad till en tjock fastvuxen* rot. A. Hng.
Eugeniahemmet, en efter prinsessan Eugenia uppkallad anstalt invid Stockholm för vårdande af fattiga obotligt sjuka, lytta och vanföra barn, som icke äro behäftade med idioti. Våren 1879 stiftades, med prinsessan Eugenia såsom ordförande,
en förening för beredande af bostad, vård och underhåll åt dylika barn från hela Sverige. Föreningens första skyddslingar, 8 till antalet, inackorderades vid fru E. Ramsays liknande barnhem å Vilhelmsro nära Jönköping. Inkomsterna af en 1882 anordnad basar (omkr. 30,000 kr.) satte föreningen i stånd att i juni s. å. öppna ett eget hem (under namnet Eugeniahemmet) i en förhyrd villalägenhet vid Sundbyberg, dit 12 sjuka barn förflyttades. Vid samma års utgång hade tillgångarna vuxit till 67,000 kr., och de ökades årligen genom betydande donationer. 2 okt. 1886 invigdes hemmets nya lokal, en trevåningsbyggnad af sten å kronolägenheten Norrbacka (dittills platsen för ett utvärdshus) strax utanför Norrtull, och dit öfverfördes då 30 barn. Denna byggnad innehåller 11 salar för skyddslingarna jämte badrum, matsalar, bostäder för föreståndarinnan och lärarinnorna m. m. Man hade under de första åren ej kunnat undgå att mottaga äfven idioter, och 1887 uppfördes en särskild mindre byggnad för idiotafdelningen, hvilken* sistnämnda emellertid efter hand indragits. För att patienternas antal skulle kunna ökas, uppfördes ytterligare en trevåningsbyggnad, invigd 19 okt. 1896, med ännu rymligare och luftigare salar än den förra. Hemmet är försedt med centralvarm-
Källa: Project Runeberg ·
