Sida 364
Epifyter
Sjukvården bestrides af en öfverläkare, som tillika är sjukhusets direktör, en underläkare och en amanuens. Dessutom är vid sjukhuset anställd en i öronsjukdomar speciellt utbildad läkare. Vid tider med ökadt patientantal anställas extra läkare. Sjukhusets styrelse är Stockholms hälsovårdsnämnd. Se en utförlig beskrifning öfver epidemisjukhuset af d:r Thure Hellström, i "Bihang till Stockholms hälsovårdsnämnds årsberättelse 1901" (1902). Th. H-m.
Epidemisk, som har karaktären af epidemi; som utbreder sig likt en farsot. Se vidare Endemi och Epidemi.
Epidemisk hjärnfeber. Se Hjärnsjukdomar.
Epidendrum, bot. Se Orchidaceæ.
Epidermis (af grek. epi, utanpå, och derma, hud). 1. Anat., det yttersta cellulära lagret af huden. Se Epitel och Hud.
2. Bot. Se Hudväfnad.
Epidermisfjäll, histol. Se Epitel.
Epididymis (grek. epi, jämte, och lat. didymis, testikel), bitestikel. Se Testikel. - Epididymitis, inflammation i bitestikeln. Se Gonorre.
Epidiorit, petrogr., en blekgrön dioritvarietet, som enligt Gumbel karakteriseras därigenom, att i densamma hornbländet är trådigt utbildadt och att den, jämte plagioklas, innehåller en kloritisk beståndsdel och något augit. Den förekommer hufvudsakligen i Fichtelgebirge, men har blifvit anträffad äfven i Sverige, t. ex. vid Gökum i Uppland. E. E.
Epidosit, Kvartsepidotsten, geol., en af hufvudsakligen epidot jämte merendels kvarts bestående bergart, egentligen uppkommen genom omvandling af augit- och hornbländeförande bergarter, t. ex. diabas, augitporfyr, diorit m. fl. E. E.
Epidot Hauy (Pistazit), miner., ett mineral, utbildadt såsom praktfullt sköna, monosymmetriska kristaller eller såsom trådiga till täta aggregat i pseudomorfoser efter fältspater, augit, hornblände, biotit, granat o. s. v. Kristallerna äro ofta utdragna efter symmetriaxeln (= på tvärs); genomgångsytorna äro starkt glänsande, färgen pistaciegrön, siskgrön, grågrön, sällan röd (s. k. thulit) eller svartgrön. Den kemiska sammansättningen motsvarar en blandning af H2O,4CaO,3Al2O3,6SiO2 Och H2O,4CaO, 3Fe2O3, 6SiO2. För blåsröret smälter epidoten i kanterna under kokning till en mörkbrun, blomkålsliknande, stundom magnetisk massa. Epidot förekommer såsom kristaller på gångar och klyftor i metamorfoserade granit-, gabbro- och diabasbergarter (Untersulzbachthal, Hasli, Zermatt, Oisans, Achmatovsk, Arendal), i Sverige vid de flesta af våra gruffält (Norberg, Pärsberg, Långban, Gellivare o. s. v.) samt såsom omvandlingsprodukter i de s. k. grönstenarna. De gamles "porfido verde" har sin gröna färg af sekundär epidot. Den i kalkspat inneslutna epidoten vid Achmatovsk kallas stundom för bucklandit. A. Hng.
Epidotgruppen, miner., i monoklina, efter symmetriaxeln (= på tvärs) utdragna, kristaller utbildade mineral af sammansättningen HCa2 (AlFeMn)3 Si3 O13. Hit höra epidot, zoizit, klinozoisit, piemontit, ortit, bucklandit, vesuvian, prehnit, axinit.
Epifaneia (lat. Epiphania l. Epiphanea), fordom namn på staden Hama i Syrien.
Epifanes (grek. *Em(pavrjs, "den lysande"), tillnamn för Antiochos IV af Syrien och Ptolemaios V af Egypten.
Epifanes (grek. aEm
Källa: Project Runeberg ·
