Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker

Originalsida 332
Originalsida 332
Originalsida 332
Originalsida 333
332–333

Sida 332

Enhydra (Enhydris), Hafsuttersläktet

förväxlingen icke innebär en verklig omkastning i tonalitetsuppfattningen. Två enharmoniska intervall äro t. ex. c-diss och c-ess; enharmoniska ackord äro t. ex. ciss eiss giss och dess f ass. Enharmonisk skala är c ciss dess d diss ess . . . . o. s. v. - Enharmoniskt tetrakord kallades i den forngrekiska musiken det tetrakord, som bestod af två fjärdedels tonsteg och en stor ters, t. ex. (ungefärligt uttryckt) e eiss f a. A. L.*

Enhetsfordon. Se Fordon.

Enhetsladdning. 1. Fys. Se Elektron. - 2. Kem. Se Ekvivalent.

Enhetspatron, artill., en sammansättning till ett helt af alla de ammunitionseffekter, som äro erforderliga för af gifvande af ett skott med ett eldvapen. Vid handeldvapen användas numera alltid enhetspatroner, men i samma mån som kalibern växer, blir patronen mindre lätthandterlig. Enhetspatroner för karbin. T. v. ett patronknippe af 5 patroner, förenade medelst en laddram. T. h. genomskärning af en patron. Sålunda torde 15 cm. kaliber vara gränsen, öfver hvilken enhetspatron icke lämpligen bör förekomma. I Sverige användes icke enhetspatron vid pjäser af större kaliber än 7,5 cm. Den föreslagna fälthaubitsen kommer dock antagligen att erhålla sådan. Enhetspatronen består af en hylsa, som i sig innesluter krutladdningen och i hvars främre del projektilen är införd. I centrum af patronhylsans bakplan är anbragt en tändhatt, som, då den träffas af ett slagstift, antänder krutladdningen. Detta sätt för tändmedlets anbringande användes numera i regeln, men vid en del äldre vapen har tändhatten anbragts i kanten af hylsans bakre del. E. N.

Enhetspris, hand., priset på en viss kvantitativ enhet af en vara. Kallas vanligen a-pris.

Enhetstimmer, skogsh. Se Normaltimmer.

Enhjärtbladiga växter, bot. Se Monocoty1edoneæ.

Enhofvade, Solidungula, zool. Se Hästdjuren.

Enholmens batterier, utanför Slite hamn på Gottland. Slite hamn hade sedan gammalt varit befäst, men den befästning, som på 1650-talet anlagts på Enholmen och sedermera kallades Karlsvärd (se d. o.), var längesedan förfallen, då 1839 års befästningskommitté föreslog, att ett nytt verk skulle anläggas till hamnens skydd. Däraf blef dock intet, men då Krimkriget 1853 utbröt och Östersjön blef sannolik krigsskådeplats, beslöts hastigt Enholmens förnyade befästande, och 1854-58 byggdes nedanför det forna Karlsvärds förfallna östra och västra fronter två kasematterade verk för uteslutande artilleriförsvar af de båda inloppen till Slite. Batterierna, som bestyckades med 4 st. 7" bombkanoner och 8 st. 24?:iga granatkanoner hvartdera, underhöllos sedermera, och några träbyggnader för inkvartering af befäl och manskap uppfördes å holmen, men någon ständig besättning ditförlades icke. Sedan genom k. beslut 27 juni 1905 Slite upphört att vara krigshamn, föreskref K. M:t 15 dec. s. å., att kanonerna å Enholmen skulle försäljas samt batterier och öfriga byggnader uthyras. L. W:son M.

Enhuber, Karl von, tysk genremålare, f. 1811, d. 1867, egnade sig först åt djurmåleri och romantisk genre (Tjufskyttar, Tyrolare i bergpass, m. m.), men vände sig 1837 till det humoristiska området, inom hvilket han målade en mängd taflor, utmärkta af älskvärd godmodighet och fin humor samt frånvaro af maner och karikering (Rökande pojke, Det afbrutna kortspelet, Rättegångsdagen m. m.). 1860 började han sitt förnämsta arbete: tretton, grått i grått målade illustrationer till Melch. Meyrs "Erzählungen aus dem Ries", i hvilka E. lika förträffligt som diktaren skildrar det schwabiska folklifvet (6 af dem finnas i Leipzigs museum). E. är representerad i Nya pinakoteket i München och i flera andra tyska gallerier. (G-g N.)

Enhydra (Enhydris), Hafsuttersläktet, zool., hör till fam. mårddjur, Mustelidæ, och underfam. uttrar. Till sitt allmänna utseende erinrar detta släkte dels om uttrarna, dels om sälarna. Fötterna äro försedda med simhud mellan tårna, de främre bilda typiska rofdjurstassar med korta tår, de bakre äro fenliknande och riktade bakåt samt ha långa tår, som tilltaga i längd inifrån utåt. Släktet omfattar endast en art, E. marina, hafsuttern l. kalanen, som når en längd af 120-150 cm., hvaraf 30 cm. komma på svansen. Hårbeklädnaden utgöres af styfva brunsvarta hår, med hvita spetsar, hvilka förläna pälsen en vacker glans, samt af en ytterst fin bottenull. Hafsuttern tillhör Stilla oceanens nordliga delar, dess utbredningsområde begränsas af Aleuterna och Beringsön i n.; mot s. utbredde den sig fordom långt ned utmed både asiatiska och amerikanska kusten, å den senare ända ned till 28° n. br. Numera tyckes den talrikast förekomma å ett mindre område ö. om ön Unirnak (Aleuterna) och s. om

Källa: Project Runeberg ·