Sida 734
Farnesiska konstverk
4. Alessandro F., den föregåendes son, f. 1547, en af sin tids största fältherrar, deltog i slaget vid Lepanto 1571, följde don Juan d'Austria till Nederländerna och blef spansk ståthållare där efter hans död 1578. F. vann en rad af framgångar, intog 1579 Maastricht, 1584 Gent, 1585 Bruxelles och Antwerpen samt lyckades genom ett klokt begagnande af den religiösa motsatsen mellan de norra (reformerta) och södra (katolska) provinserna återvinna de senare under spanska kronan. Han återkallades emellertid, deltog i anfallet mot England 1588, sändes därpå till de franske katolikernas hjälp mot Henrik af Navarra och tvang denne att upphäfva belägringen af Paris (1590). 1592 inbröt han ånyo i Frankrike och undsatte Eouen, men afled s. å. i Arras.
5. Ranuccio I, den föregåendes son, f. 1569, d. 1622, en blodtörstig tyrann, som 1612 lät afrätta hufvudmännen för de förnämsta adliga ätterna i landet och indraga deras gods. Han äktade påfven Klemens VIII:s brorsdotter Maria Aldobrandini. De följande hertigarna Odoardo (d. 1646), Ranuccio II (d. 1694), Francesco (d 1727) och Antonio (d. 1731) voro obetydliga härskare. Familjen utdog på svärdssidan med den sistnämnde, hvarefter Parma och Piacenza öfvergingo till den spanske infanten don Carlos, en son till Antonios brorsdotter Elisabet F. (om henne se Elisabet, sp. 410-411).
Litt.: Scarabelli, "Del duca Pier L. F." (1868), Fea, "Alessandro F., duca di Parma" (1886), Terrier-Santans, "Campagnes d'Alexandre F." (1888). (T.H-r.)
Farnese, Palazzo, ett af de präktigaste palatsen i Rom, är beläget på vänstra Tiberstranden. Det påbörjades 1514 af Ant. da Sangallo d. y. för kardinal Alessandro Farneses (sedermera påfven Paul III:s) räkning, fortsattes efter 1546 af Michelangelo, som byggde öfre våningen jämte den rika gesimsen, och fullbordades 1589 af G. della Porta, med baksidans loggia mot Tiber. Stenen togs delvis från Colosseum och Marcellusteatern. Vestibulen med sin ståtliga tredelade pelarhall äfvensom de två gårdsportikerna äro af Sangallo. Galleriet i första våningen prydes af Annibale Carraccis berömda mytologiska freskomålningar. Om de dyrbara antika konstverk, som fordom förvarades i palatset, se Farnesiska konstverk. Sedan släkten Farnese utdött, tillföll palatset den regerande bourbonska ätten i Neapel. Franska regeringen hyrde det 1874 till lokal för sin beskickning i Rom, inrymde 1875 i öfre våningen den arkeologiska Ecole française de Rome och köpte palatset 1903.
Farnesina, villa i stadsdelen Trastevere i Rom midt emot Palazzo Farnese på andra sidan Tiber, byggd 1509-11, sannolikt efter ritningar af Rafael (förr tillskrefs den Peruzzi), för den påflige bankiren Agostino Chigi. Kardinal Alessandro Farnese (en broder till Ottavio F., f. 1520, d. 1589) köpte villan 1580, hvarefter den tillhörde familjen, så länge denna lefde, och efter den fick sitt namn. Sedermera egdes den af konungarna af Neapel och efter 1861 af hertigen af Ripalda (d. 1883). Byggnaden - "renässansens på en gång enklaste och skönaste sommarboning" - är visserligen utförd med anspråkslösa medel, tegel och puts, med naturlig sten blott i hörnen, i midtpartiet en fordom öppen hall (hvari Rafaels berömda freskomålning "Psykesagan", utförd 1515-17 af hans förnämsta lärjungar), två framspringande flyglar, en enda, genomgående öfre våning, släta pilastrar och gesimser, bådadera blott svagt profilerade, inga andra skulpteringar än en ornamental fris under taket. Men den präglas likväl af den största förnämlighet och är fylld af det rikaste arkitektoniska lif. Bland berömda målningar i villan, förutom den ofvannämnda cykeln, märkas Rafaels Galatheas triumf (af mästaren själf) samt arbeten af Bald. Peruzzi (mytologiska scener), Seb. del Piombo (framställningar ur Ovidius' Metamorfoser) och Sodorna (Alexanders och Roxanes bröllop samt Darius' familj inför Alexander).
Farnesiska konstverk kallas de antika plastiska arbeten, som tillhört ätten Farnese och varit uppställda i Palazzo Farnese i Rom, men år 1786 af de neapolitanske Bourbonerna, som togo arf efter den nämnda romerska släkten, flyttades till Neapel, där de uppställdes i Museo borbonico, numera kalladt Museo nazionale. De äro till antalet omkr. ett och ett halft hundra och utgöra, äfven vid sidan af de
Källa: Project Runeberg ·
