Sida 781
Fehr, Fredrik August
reseanteckningar, hvilka sedan utgifvits på ryska regeringens bekostnad (3 bd, 1873-82).
Fée [fe], fr. Se Fe.
Fée [fe], Antoine Laurent Apollinaire, fransk naturforskare, f. 1789, d. 1874, blef 1824 professor vid militärhospitalet i Lille, 1832 professor i naturhistoria vid med. fakulteten i Strassburg samt tillika föreståndare för botaniska trädgården där och senare professor vid därvarande militärhospital. Han författade bl. a. Commentaires sur la botanique et la matière médicale de Pline (1829-33), Vie de Linné (1832), Flore de Théocrite et des autres bucoliques grecs (1833) och Mémoires sur la famille des fougères (1844-66) samt utgaf en samling korsikanska folkvisor, Voceri (1850).
Feeri (jfr Fe), ett teaterstycke, som lånar sitt hufvudsakliga intresse af praktfulla dekorationer, balett, förvandlingar medelst maskineri samt uppträdande af öfvernaturliga väsenden.
Feet [fit], eng., plur. af foot (se d. o.).
Fegen, långsträckt, smal insjö på gränsen mellan Jönköpings och Älfsborgs län och med sin södra ända nående in i Hallands län, ligger 132 m. ö. h. och har med den i n. med densamma sammanhängande Spaden en längd af 25 km. och en areal af omkr. 30 kvkm. Den har genom Lillan aflopp till Ätran.
Fegræus. Se Strömfelt.
Fehér, Fejér, ung., "hvit", i flera ungerska geografiska namn, t. ex. komitatet Fejér (Stuhlweissenburg).
Fehértemplom. Se Weisskirchen.
Féhirðir, fno., kallades i Norges medeltid konungens skattmästare, som hade tillsyn öfver skattkammaren (féhirzla). Från omkring 1300 var detta ett fast ämbete, och i det följande årh. blef det 5 fehirder, med hvar sitt bestämda distrikt, Nidaros, Bergen, Tönsberg, Oslo och Baahus. Th. W.
Fehling, Hermann von. Se Fehlings lösning.
Fehling, Hermann Johannes, tysk läkare, f. 1847, blef 1872 med. doktor, utnämndes 1877 till föreståndare för barnmorskeskolan i Stuttgart, kallades 1887 till professor i gynekologi i Basel samt 1894 i Halle och 1901 i Strassburg. Jämte många i särskilda tidskrifter offentliggjorda specialafhandlingar har han utgifvit Lehrbuch der geburtshülfe für hebammen (1883, flera uppl.), Physiologie und pathologie des wochenbetts (1890, 3:e uppl. 1905) och Lehrbuch der frauenkrankheiten (1893; 2:a uppl. 1900). E. T-dt.
Fehlings lösning l. F:s vätska, kem., en efter den tyske kemisten Hermann von Fehling (f. 1811, professor vid tekniska högskolan i Stuttgart 1839-82, d. 1885) uppkallad klart blå lösning, som erhålles vid tillsats af kopparvitriol till en blandning af natron- eller kalilut och vinsyra och användes till pröfning på och kvantitativ bestämning af reducerande sockerarter. Reagensets användning beror därpå, att aldehydgruppen i dessa sockerarter liksom äfven eljest reducerar den i det komplexa vinsyresaltet Na OOC-CHO-CHO-COOK ingående tvåvärda \Cu/ kopparn till kopparoxidul, som utfaller. På grund af reagensets obeständighet beredes det omedelbart före användandet genom sammanblandning af lika volymer 7,5 procentig kopparsulfatlösning och 34 procentig seignettesaltlösning, innehållande 13 proc. natron. P. T. C. (H. E.)
Fehman, Tomas, friherre, justitiekansler, f. 1 nov. 1665 i Göteborg, d. 26 febr. 1733 på Gräfsnäs, Älfsborgs län, studerade lagfarenhet vid Uppsala universitet, där han, den sedermera så hårde och hänsynslöse åklagaren, försvarade en disputation med titeln Beneficia juris ("rättegångsförmåner"). Efter att ha beklädt åtskilliga underordnade juridiska och administrativa tjänster i hufvudstaden blef han 1705 advokatfiskal i Svea hofrätt, 1711 sekreterare och 1713 assessor därstädes. 1716 utnämndes han till lagman i Värmland, hvarifrån han 1718 transporterades till Strängnäs lagsaga för att "ega så mycket bättre tillfälle att biträda den i Stockholm öfver lagens och processens förbättrande förordnade kommissionen, hvilken han allt ifrån 1714 med grundliga och mogna råd gått till handa". F. blef s. å. ordningsman i Gripsholms län samt adlad. 1719 utnämndes han till lagman öfver hela Södermanland och 1723 till justitiekansler, hvilket ämbete han 1728 nedlade. S. å. upphöjdes han i friherrligt stånd. F. var ostridigt en mycket lagkunnig man och erhöll af franske ministern Campredon vitsord för att vara en oförskräckt, vältalig och ansedd man. Hans anseende, åtminstone hos eftervärlden, är likväl tämligen tvetydigt, enär han med sin lagkunskap ej parade oväld och såsom åklagare uppträdde med ovanlig hänsynslöshet och hårdhet, särskildt när han visste det vara till de maktegandes behag. Det första mera maktpåliggande brottmål, hvari han var åklagare, var rättegången mot Paykull inför Svea hofrätt, 1706. Sin största ryktbarhet förvärfvade dock F. i aktionerna mot baron Görtz och grefve Vellingk. I det förra målet utsågs han till aktör, emedan kommissionens preses, landtmarskalken frih. P. Ribbing, "ej finner någon därtill oförskräcktare och fintligare". I riksdagsdebatterna deltog F. med ifver och talang. A.F.*
Fehmarn. Se Femern.
Fehmdomstolar. Se Femdomstolar.
Fehr, Fredrik August, präst, teolog, f. 25 april 1849 i Stockholm, d. 14 maj 1895 på Eknäs, Västerhaninge socken, Södertörn, blef student 1868, filos. kand. i Uppsala 1871, docent i hebreiska språket vid universitetet därstädes 1872 och filos. doktor s. å. efter att ha försvarat afh. Den babyloniske talmud. Traktat Sanhedrin etc. Sedan F. aflagt dimissionsexamen 1873 och blifvit
Källa: Project Runeberg ·
