Sida 444
Erzgebirge
Erytropsi (af grek. erylhros, röd, och opsis, syn), med., "rödseende", ett kompliceradt bländningsfenomen af öfvergående natur, hvilket förklaras genom växelverkan mellan det ljus, som direkt intränger i ögat genom pupillen, och det röda ljus, som gått genom scleran eller genom öfre ögonlocket, om en del af detta betäcker pupillen. G-d.
Erytropsin (af grek. erythros, röd, och ops, öga), Synpurpur, kem., ett rödt färgämne i ögats näthinna. Se Synpurpur. P. T. C.*
Erytrosiderit, miner., ett rombiskt mineral, som lätt kan framställas af klorkalium och ferriklorid; dess kemiska sammansättning 2 KCl, FeCl3, H2O. A. Hng.
Erytrozym, kem., ett i krapproten förekommande enzym, som spjälkar ruberytrinsyra, krapprotens glykosid, i alizarin och glykos (drufsocker).
Eryx, Sandormsläktet, zool., ett till de icke giftiga, snokartade ormarna hörande släkte, som i Europa företrädes af en art, E. jaculus, hvilken når en längd af 60-80 cm. och till färgen är gulaktig, med svartbruna, ofta i tvärstrimmor ordnade fläckar på ryggen och sidorna. Dess utbredningsområde är inom vår världsdel inskränkt till Balkanhalfön, dess uppehållsort är flygsandsfält, hvarest den lefver nedgräfd i sanden. G. G.
Eryx, forntida namn på ett berg (nu Monte San Giuliano) på Siciliens nordvästra kust, nära Drepanon, med ett åt Venus Erycina helgadt tempel och en stad, som bar namnet E. Stället var skådeplats för Hamilkar Barkas' strider med romarna mot slutet af första puniska kriget (264-241 f. Kr.). Fornsägnerna knyta vid berget E. minnet af en heros med samma namn, son af Venus och bekant som väldig knytnäfskämpe, slutligen öfvervunnen och dödad af Herakles. B. Tdh.
Erzberger, Mathias, tysk politiker, f. 1875 i Württemberg, studerade statsrätt och nationalekonomi vid universitetet i Freiburg (Schweiz) samt har sedan 1896 tagit verksam del i den sydtyska katolskt kristliga arbetarrörelsen, hvarjämte han utöfvat liflig verksamhet som politisk skriftställare. E., som tillhör centerpartiets mest framträdande män, invaldes 1903 i tyska riksdagen och har där hastigt blifvit mycket uppmärksammad genom sina afslöjanden af kolonialförvaltningens brister. E:s häftiga anfall på regeringen under höstsessionen 1906 bidrogo väsentligt att framkalla den brytning mellan rikskansleren Bülow och centerpartiet, som ledde till riksdagsupplösningen i dec. s. å. E. har bl. a. utgifvit Die socialdemokratie in früheren tagen (1903) och Die zentrumspolitik im reichstag (1904) och flera vidt spridda politiska broschyrer. V. S-g.
Erzerum (Ersirum), urspr. Arsen-er-Rum, d. v. s. Romarnas Arsen. 1. Vilajet i Asiatiska Turkiet, omfattar västra delen af armeniska berglandet, näml. Eufrats källområde, och är deladt i sandjaken Erzerum, Erzingan och Bajesid. 49,700 kvkm. 645,500 inv., däraf omkr. 500,500 muhammedaner (kurder), 145,000 kristna (135,500 armenier). -- 2. Hufvudstad i nämnda vilajet, ligger 1,905 m. öfver hafvet i Eufrats västra källflods, Kara-Sus, dal, omkr. 8 km. från själfva floden, på sydkanten af en trädlös, men fruktbar högslätt. Klimatet är sundt och atmosfären ren och torr utom om våren; vintrarna äro mycket kalla (ända till -30° C.), med djup snö och stormar; sommarvärmen är måttlig (15--25°). Invånarna, till två tredjedelar turkar, en tredjedel armenier, judar, perser, greker, protestanter, uppgå till 40,000. E. omgifves af en dubbel stenmur och djupa grafvar och har i sin södra del ett citadell (Itsj-kale, d. v. s. den inre fästningen), i hvilket generalguvernören bor. Gatorna sakna stenläggning, äro krokiga och, om möjligt, smutsigare än andra österländska städers; husen, merendels byggda af sten, äro ofta till hälften underjordiska, med små fönster och platta torftäckta tak, på hvilka stundom boskapen betar. E. har 39 karavanserajer och 65 moskéer, bland dessa den stora Uludjāmi, som säges rymma 8,000 människor, flera kristna kyrkor och ett tjog offentliga bad; högst få af stadens byggnader ega något arkitektoniskt värde. E. är säte för en generalguvernör, en armenisk-gregoriansk och grekisk-ortodox ärkebiskop samt en armenisk-katolsk biskop, har flera medreser, en militärskola och andra muhammedanska skolor samt Collège Sanasarean, en efter tyskt mönster ordnad skola. Som E. är beläget vid den stora handelsvägen mellan Trabezond och Tebris ("genuesiska vägen"), blef det under medeltiden en viktig rast- och stapelplats för karavanerna och nådde en i Orienten sällsynt blomstring. Ännu i dag intager det första platsen bland Armeniens handelsstäder, ehuru dess handel lidit betydligt både af de utflyttningar till ryskt område, som skedde efter 1829, och genom den på senare tiden anlagda järnvägen mellan Poti (vid Svarta hafvet) och Tiflis, som gjort den besvärliga och farliga karavanvägen öfver E. mindre nödig. Industrien omfattar i synnerhet guld-, silfver- och koppararbeten samt vapen. -- E. är det fornarmeniska Karin, som befästes af bysantinske kejsaren Anastasios I (491--518) och sedermera kallades Theodosiopolis. Under den äldre medeltiden var det ett tvistefrö mellan grekerna och araberna, togs 1201 af seldschukerna och tillhörde därefter mongoler, perser och, sedan 1522, turkarna. I juli 1829 segrade ryssarna under Paskievitj på slätten vid E. öfver turkarna och togo staden, men återlämnade den, på grund af freden i Adrianopel, i sept. s. å. 9 nov. 1877 försökte ryssarna öfverrumpla staden, ehuru utan framgång, cernerade den och fingo, enligt stilleståndet i Adrianopel, febr. 1878, besätta den. Men efter Berlinfördraget s. å. utrymde de den åter. I slutet af okt. 1895 egde ett stort blodbad rum på armenierna, i hvilket officerare och manskap i turkiska armén deltogo. Jordbäfningar ha delvis förstört staden 1859 och nov. 1901. (J. F. N.)
Erzgebirge ("malmbergen", tjech. Rudo Hori], bergskedja i mellersta Tyskland, bildar gräns mellan Sachsen och Böhmen och sträcker sig med en längd af 125 km. från Elbe åt v. s. v. till Zwota, biflod till Eger. Bergen mellan Zwotas dal och Fichtelgebirge kallas Elstergebirge (se d. o.). I s. begränsas bergen af en instörtningsdal och äro därför på denna sida mycket branta, medan de sakta slutta mot n. och därför äro lättare åtkomliga från Sachsen. Deras högsta del är området mellan Zschopaus källor och Zwickauer Muldes, där några toppar nå öfver 1,200 m., bl. a. Fichtelberg (1,204 m.) och Keilberg (1,244 m.), den högsta i hela kedjan. Medelhöjden är 750-1,000 m. I det hela är E. närmast en mot n. v. lutande platå, fårad af slingrande floddalar. En och annan basaltkägla smyckar denna
Källa: Project Runeberg ·
