Sida 624
Extas
konsulskassorna till diplomatisk tjänsteman, hvilken af politiska eller andra skäl, som varit af hans egen vilja oberoende, blifvit före hunnen pensionsålder skild från aflönad plats, och den åtnjutes, intill dess han kan varda å annan dylik plats använd eller å pensionsstat öfverflyttad. - Exspektanslönen, hvars storlek bestämmes för hvarje särskildt fall, rättar sig efter betydenheten af den befattning, hvarifrån tjänstemannen blifvit återkallad, och beskaffenheten i öfrigt af hans föregående verksamhet. A. Th. S. (O. V.)
Exspektant (jfr Exspektans), en som har förväntningsrätt till en syssla.
Expektation, Exspektativ. Se Exspektera.
Exspektera (lat. exspectare, eg. skåda ut), vänta, afvakta, afbida, hoppas. - Exspektation, afvaktan af förloppet. - Exspektativ (t. ex. sjukdomsbehandling), som består i afvaktan af förloppet, utan direkt ingripande. Jfr Exspektans.
Exspiration. Se Exspirera.
Exspiratorisk accent (se Exspirera) eller, bättre, Intensitetsaccent. Se Accent, sp. 83.
Exspirera (lat. exspirare), utandas; uppgifva andan, dö; gå till ända. - Exspiration, utandning (se Andning, sp. 971), slut, död; förfallotid, en frists utlöpande.
Exspirium (af lat. exspirare, utandas), utandning, utandningsfas. Se Andningsljud.
Exstinktion (lat. exstinctio, utsläckning). 1. Fys., utsläckning af strålar, då de gå genom ett ej fullt genomskinligt medium. Exstinktion är nästan liktydigt med absorption. Förhållandet mellan två värden af strålningens styrka (I1 och I0) i två punkter, som ligga på afståndet d cm. från hvarandra i strålningens riktning, uttryckes genom formeln (I1:I0)=ead där e = 2,71828 och a kallas exstinktions-, stundom äfven absorptions-koefficient (se Absorption 1). - 2. Tekn., släckning, t. ex. exstinctio calcis, lat., släckning af bränd kalk (kalciumoxid) genom pågjutning af vatten. - 3. Med. Om exstinktion af rösten se Afoni. l. S. A-s. 2. O. T. S.*
Exstinktionskoefficient, fys. Se Exstinktion 1.
Exstinktivt fång 1. Extinktivt fång (af lat. exstinguere, upphäfva), jur. Se Besittning, sp. 107.
Exstinktör, Extinktör (af lat. exstinguere, utsläcka), kemisk eldsläckningsapparat. Se Brandväsende, sp. 1495.
Exstirpation (af lat. exstirpare, utrota), med., den operation, som har till ändamål att från kroppen aflägsna svulster eller tumörer. J. A.
Exstirpator l. Extirpator (af lat. exstirpare, utrota), landtbr., ett slags harf, som nyttjas för att djupt luckra matjorden och att därvid borttaga svårare mångåriga ogräs, såsom kvickrot o. a. Jfr Harf. (H. J. Dft.)
Exsudat (af lat. exsudatum, utsvettadt), med. Vid inflammation undergå kärlväggarna i det inflammerade området vissa förändringar, och alla eller några af de olika beståndsdelarna i blodet utsippra i väfnaden eller på organets fria yta. De sålunda utsipprade blodbeståndsdelarna benämnas exsudat. Uppträder inflammationen på ytan af ett organ, samlar sig exsudatet på denna och kan direkt rinna bort eller afstötas, såsom från huden och slemhinnorna, eller utfylla det omgifvande hålrummet, lungsäckshålan, bukhålan o. s. v.; vid inflammation på djupet i ett organ åstadkommer exsudatet den flertalet inflammationer åtföljande svullnaden. Exsudatet har helt olika utseende alltefter de blodbeståndsdelar, hvaraf det utgöres, och efter de förhållanden, i hvilka dessa beståndsdelar ingå i exsudatet. Stundom är exsudatet en tunnflytande, nästan klar vätska, seröst exsudat, såsom i det första stadiet af snufva, vid "vatten i lungsäcken" etc., stundom tjockflytande och liksom blodet stelnande eller koagulerande, fibrinöst exsudat, hvilket är särskildt karakteristiskt för difterisjukdomen - de svalget utklädande hinnorna vid krupp utgöras hufvudsakligen af stelnadt fibrinöst exsudat - och för den vanliga lunginflammationen, där de enskilda små lungcellerna (alveolerna) utfyllas af fibrinproppar. I många fall utgöres exsudatet af var, d. v. s. utgöres hufvudsakligen af utvandrade hvita blodkroppar; ej sällan är det "blodigt", hemorragiskt, d. v. s. innehåller äfven röda blodkroppar. I de flesta fall har kroppen förmåga att själf aflägsna exsudatet, genom direkt afstötning från fria ytor eller genom uppsugning (resorption) medelst blodoch lymfkärl. I många fall inträffar dock döden till följd af inflammationen, medan exsudatet ännu befinner sig på sin höjdpunkt, och i andra blir exsudatet kvar, men oskadliggöres genom bindväfsbildning, förkalkning eller liknande processer. Ej sällan blir det nödvändigt att med konst aflägsna exsudatet (innestängda varhärdar måste öppnas med knif). G. F-r.
Exsudation, bildning af exsudat (se d. o.).
Exsulanskalk, geol., en inom undre delen af tessinizonen (zonen med Paradoxides Tessini) i Skåne förekommande kambrisk kalksten, karakteriserad företrädesvis genom trilobiten Conocoryphe exsulans, hvaraf namnet. A. G. N.
Exsurge, Domine (lat., "statt upp, herre"). Se Bulla, sp. 576, och Eck, Johann, sp. 1299.
Extas 1. Ekstas (grek. ekstasis, egentl. bortryckande från ett läge, af ek, ur, från, och stasis, ställning). 1. Med., tillstånd i hjärnan, under hvilket vissa föreställningar, merendels af religiöst innehåll, så rycka själen med sig, att den liksom kommer ur sitt vanliga läge och varder mer eller mindre otillgänglig för yttervärlden. I sammanhang därmed röja sig oftast sinnesvillor, som öfverensstämma med de härskande föreställningarna. Muskelrörelserna och talet äro därvid antingen hämmade eller ganska lifliga och själfva lifsverksamheten ej sällan försvagad. Begreppet extas i medicinsk mening uppfattas dock ej lika af alla författare. Sv. Ö.*
2. Psyk., hänryckning, ett tillstånd af hänförelse, i hvilket man förlorar minnet af sitt föregående, tycker sig försatt i en ny tillvaro och tror sig delaktig af högre uppenbarelser. Så trodde grekerna i forntiden, att Pythia, det delfiska oraklets prästinna, under en extas, som hos henne sades framkallas genom ur jordens inre kommande bedöfvande ångor, skådade framtiden. De neoplatonske filosoferna antogo, att man genom försjunkande i betraktelser af den gudomliga enheten under extas rent af kunde förlora sin individualitet och uppgå i Gud, ehuru här på jorden endast momentant.
Källa: Project Runeberg ·
