Sida 84
Elaeagnus
- På detta förhållande kunde en skillnad mellan atomvikt och ekvivalentvikt grundas. Med ekvivalenter förstod man de viktsmängder, enligt hvilka kropparna ingå i föreningar, under det atomerna motsvarade volymerna och atomvikterna gastätheterna. Berzelius fäste alltid vikt vid volymförhållandena. Han ansåg t. ex. vatten vara sammansatt af 2 atomer väte och l atom syre o. s. v. För Berzelius äro begreppen atom och ekvivalent i många fall likbetydande, under det i andra 1 ekvivalent motsvaras af 2 atomer. Då således vattnet består af 1 ekvivalent syre och 1 ekvivalent väte, men af 1 atom syre och 2 atomer väte, måste l ekvivalent väte motsvaras af 2 atomer. På samma sätt som vätet förhålla sig kväfvet, saltbildarna o. s. v. Berzelius antog, att alla dessa ämnen inginge såsom tvenne förbundna atomer, dubbelatomer, i föreningar. Detta är den egentliga skillnaden mellan Berzelius' och nutidens kemiska åsikter, enligt hvilka t. ex. väteatomerna i vattnet ej äro bundna af hvarandra. Liebig yttrade redan 1839 önskvärdheten af en återgång till ekvivalentvikterna, och 1843 uttalades samma åsikt af Gmelin. Man kan säga, att genom denne atomvikterna för någon tid alldeles utträngdes af ekvivalentvikterna. De kroppar, som enligt Berzelius bilda dubbelatomer, ingå aldrig såsom enkla atomer i föreningar, och under detta förhållande kunde det synas oegentligt att antaga, att dessa ämnens ekvivalenter bestå af två atomer.
Först 1849 utredde de tvenne franske reformatorerna i kemien Gerhardt och Laurent de olika begreppen atom, molekyl och ekvivalent, hvilka förr ofta användts såsom synonyma. Atom definierades såsom den minsta mängd af ett grundämne, hvilken kan förekomma i en kemisk förening. Ekvivalenter blifva, i nära öfverensstämmelse med ordalydelsen, de mängder af olika ämnen, som kunna ersätta hvarandra i kemiska föreningar. En följd däraf och af Daltons lag för de multipla proportionerna blef, att ett och samma ämne ofta kunde hafva flera olika ekvivalenter. De kemiska ekvivalenterna sammanfalla fullständigt med de elektrokemiska, såsom dessa framgå ur Faradays lag. Faraday hade funnit, att samma elektricitetsmängd utfäller olika ämnen i bestämda proportioner. En coulomb utfäller t. ex. alltid 1,118 mg. silfver eller 0,3234 mg. koppar ur kuprisalter, men 0,6568 mg. ur kuprosalter eller 0,0104 mg. väte eller 0,0832 mg. syre. Dessa viktsmängder sägas därför vara elektrokemiskt ekvivalenta. Sättes syrets ekvivalentvikt lika med 8, fås t. ex. för silfver ekvivalentvikten 107,9, för koppar ur kuprisalter 31,7 o. s. v. Å andra sidan förena sig just 8 viktsenheter syre med 31,7 viktsenheter koppar till kopparoxid. Denna öfverensstämmelse är en följd däraf, att en konstant elektrisk laddning betingar hvarje valens, d. v. s. förmåga att binda en ekvivalent. Såsom bas för nu gällande ekvivalenttal har man antagit ekvivalenttalet 8 för syre; vätets ekvivalenttal blir då nära = 1, näml. 1,008. Ekvivalenttalen, uttryckta i gram, kallas gramekvivalenter. Den elektricitetsmängd, som transporteras och afskiljes med en gramekvivalent, likgiltigt af hvilket ämne, är 96,540 coulomb, och denna s. k. enhetsladdning betecknas med F (Faraday). Enligt den moderna åskådningen om elektricitetens atomistiska natur uppkommer hvarje valens genom förening af en elektron med atomen i fråga. P. T. C. (H. E.)
Ekzonen, geol., de lager i södra och mellersta Sveriges torfmossar eller andra växtförande postglaciala aflagringar, som bildades, då eken var det rådande trädslaget, och som därför vanligen äro rika på lämningar af nämnda träd. Den följer näst efter tall- l. furuzonen och öfverlagras i Skåne af alzonen, längre norrut af granzonen. A. G. N.
El, arabisk artikel. Se Al.
El, hebr., Gud, ingår i flera bibliska namn, t. ex. Eleasar, Elisabet, Immanuel, Natanael
El, holl., aln (var = omkr. 69 cm.); numera i Holland benämning på 1 meter.
Ela. 1. Son af Baesa, konung i Israels rike, regerade i Tirsa, men störtades från tronen genom en sammansvärjning af sin härhöfvitsman Simri (jfr 1 Kon. 16: 6-14). - 2. En stam med område i Edoms land (jfr 1 Mos. 36: 41, 1 Krön. 1: 52). Se Elat. - 3. En af Kalebs släkter (jfr 1 Krön. 4:15). - 4. En af Benjamins släkter, bosatt i Jerusalem (jfr 1 Krön. 9: 3, 8). - 5. Fader till konung Hosea (jfr 2 Kon. 15: 30). E. S-e.
Elaborera (lat. elaborare, af labor, arbete), omsorgsfullt utarbeta, förfärdiga, tillreda. - Elaboration (lat. elaboratio), utarbetning, tillredning, förr namn på apoteksförteckning öfver hemmagjorda läkemedel (kallas numera laborationsjournal).
Elæagnaceæ, bot., en liten växtfamilj af serien Myrtifloræ bland dikotyledonerna. Arterna, som alla äro träd eller buskar, igenkännas lätt på den stjärnhårsbeklädnad, hvilken finnes på nästan alla växtens delar och som gör dem silfverglänsande eller rostbruna. Stammen bär ofta tornar. Blomhyllet är enkelt, kronlikt, och ståndarna 4 eller 8. Pistillen, en enda, är fäst i bottnen af en urholkad blombotten. Frukten är en nöt, klädd af den utvuxna, köttiga blombottnen, till följd hvaraf den ser ut som en stenfrukt. - Till denna familj hör blott ett fåtal små träd l. buskar, af hvilka de flesta förekomma i norra halfklotets tempererade eller varma länder. Några arter af släktena Elæagnus, Hippophae och Lepargyrea (Shepherdia) odlas som prydnadsbuskar; en, Hippophaë rhamnoides, växer vild äfven i Sverige. Frukterna, som ofta äro vackert färgade, äro hos flera arter ätliga. Ldt. (G. L-m.)
Elæagnus angustifelius, blommande kvist. Elæagnus L., bot., växtsläkte af fam. Elæagnaceæ. Från de öfriga släktena af samma familj skiljer det sig därigenom, att blommorna, åtminstone delvis, äro
Källa: Project Runeberg ·
