Sida 535
Eudokia
blef 1640 superior vid oratoriet i Caen och stiftade där 1643 en ny kongregation, "Samfundet af Jesu och Marias präster", hvars syfte var att utbilda goda folkpredikanter. Kongregationen vann 1644 stadfästelse af biskopen af Bayeux, och dess medlemmar pläga kallas eudister. Den återupplifvades efter revolutionen och har sedan midten af 1800-talet egnat sig äfven åt hednamissionen. - E. stiftade dessutom 1645 en kvinnlig kongregation, "Soeurs de Notre-Dame de charité", i Caen. Äfven dessa nunnor kallades eudister. E. var äfven ifrig främjare utaf "Jesu heliga hjärtas" dyrkan. Se P. A. Pinas, "Le vénérable père E. et ses œuvres" (1901). V. S-g.
Eudes [öd], Émile Désiré François, fransk kommunard, f. 1843 i Roncey (dep. Manche), d. 1888 i Paris, blef efter växlande lefnadsöden fanatisk anhängare af Blanqui. 15 aug. 1870 dömdes han till döden för deltagande i ett upprorsförsök, men frigafs 4 sept. s. å. efter kejsardömets fall. 1871 blef han medlem af kommunen och general i dess armé. Han ledde med en viss framgång insurgenternas försvar af Paris mot regeringstrupperna, invaldes 10 maj i välfärdsutskottet och var mycket verksam som organisatör af petrolörernas illdåd. Efter kommunens fall flydde han först till Schweiz, sedan till London, men återvände 1880, tack vare amnestien, till Frankrike, där han snart blef blanquisternas chef, men icke lyckades, trots flera försök, att komma med i den aktiva politiken.
Eudesia King, paleont., i juratiden lefvande brachiopod, ett undersläkte till Waldheimia. A. Hng.
Éudialyt (af grek. eudialytos, lättlöslig) l. Eukolit, miner., ett mycket sällsynt, i syror lättlöst rödt silikatmineral, hållande omkr. 15 proc. zirkonjord. Det är funnet på Grönland, i Arkansas, på Kolahalfön och i Norge samt som beståndsdel i den nyupptäckta nefelinsyeniten (katapleiitsyenit) ö. om Vättern. E. E.
Eudidymit, miner., monoklint, alltid med tvillingar uppträdande, färglöst mineral af sammansättningen HNaBeSi3O3, från Arö i Langesundsfjord i Norge. Dess byggnad är särdeles intressant: dess kemiska sammansättning är en zeolits, men dess vattenhalt afgifves först vid mycket hög temperatur och kan således ej betraktas som kristallvatten. A. Hng.
Eudiometer (af grek. eudia, den klara luften, och metrein, mäta), instrument, som urspr. nyttjades till att bestämma luftens halt af syrgas. Det användes numera allmänt vid gasanalyser. Det utgöres af ett graderadt, i ena ändan tillsmält rör, i hvilket gasblandningen, som skall undersökas, införes. Vid luftanalys tillsättas sedan ämnen, som förena sig med syret. Priestley betjänade sig af kväfoxidgas, som med syre genast förenas till salpetersyrlighet. Volta använde först till samma ändamål vätgas. Se vidare Analys, sp. 901. P. T. C.*
Eudister [öWster]. Se Eudes, J.
Eudo l. Odo (fr. Eudes), hertig af Akvitanien, sökte under de oroligheter, som efter Pipins af Héristal död (714) utbröto i det frankiska riket, göra sig oberoende och förband sig med neustrierna (västfrankerna) mot Karl Martell, med hvilken han dock 720 ingick förlikning under trycket af den fara, som hotade från de efter Spaniens eröfring i södra Frankrike infallande araberna. E. slog dem tillbaka från Toulouse, råkade sedermera ånyo i strid med Karl Martell, tvangs af denne att underkasta sig (731) och hemsöktes kort därpå af en ny arabisk invasion, från hvilken Karl Martell räddade landet genom sin berömda seger öfver araberna vid Poitiers (732). E. kom därigenom åter i besittning af sitt hertigdöme och dog 735. Under namnet konung Yon omtalas E. som Karl den stores motståndare i flera chansons de geste från 1100-talet, hvilka sålunda återspegla de blodiga striderna under 700-talet mellan de austrasiske frankerna och den gallo-romanska befolkningen i Akvitanien. S. F. H.*
Eudo l. Odo (fr. Eudes}, konung af Frankrike, var son till markgrefve Robert den starke (d. 866 i en strid med nordmännen) och sonson till den kapetingiska ättens äldste kände stamfar. E. var, innan han besteg tronen, grefve af Paris och hertig af Francien. Han ledde Paris' hjältemodiga försvar mot nordmännen, som belägrade det 885-886. Efter Karl den tjockes afsättning blef E. af ett parti bland fransmännen vald till konung, 888, men fick 893 till motkonung Ludvig den stammandes yngste son, Karl den enfaldige. E. bibehöll sig dock i konungadömet till sin död, 898. Från hans yngre broder, Robert, härstammade den kapetingiska konungaätten i Frankrike. Jfr Robert, Hugo den store och Hugo Capet. Se E. Favre, "Eudes" (1893). S. F. H.*
Eudokia (grek. Eiåoxla), östromerska furstinnor. 1) E. Elia, d. 404, dotter till en frankisk höfding Bauto, förmäldes 395 med östromerske kejsaren Arcadius. Jämte eunucken Eutropius, som medverkat till hennes upphöjelse, behärskade hon den svage kejsaren helt och hållet. Hon genomdref patriarken Chrysostomos' landsförvisning. Men folket i Konstantinopel visade så starkt missnöje däröfver, att hon måste samtycka till hans återkallande. Dock måste den stränge sededomaren snart åter vika för hennes hat. Se Thierry, "Saint Jean Chrysostome et 1'impératrice Eudoxia" (2:a uppl. 1874). - 2) E., Theodosius II:s gemål. Se Athenais. - 3) E. Licinia, den föregåendes och kejsar Theodosius II:s dotter, var förmäld med västromerske kejsaren Valentinianus III. Då hennes makes mördare, Maximus, tilltvang sig (455) hennes hand, kallade hon vandalerna från Afrika till Italien samt hölls sedan af dem i sjuårig fångenskap i Afrika och dog i Konstantinopel. - 4) E. Makrembolitissa (från Makrembolis), kejsar Konstantin X Dukas' andra gemål, var berömd för sin skönhet och sina litterära intressen. Efter makens död (1067) och trots sitt löfte att icke gifta om sig beslöt hon på folkets önskan att ingå nytt äktenskap med någon framstående krigare, som skulle kunna rädda riket undan de anstormande seldschukerna; hennes val föll på Romanos Diogenes, som upphöjdes till kejsare. Olycksdagen vid Mantzikert 1071 medförde emellertid både hans och den bysantinska stormaktens fall. E:s styfson Mikael svingade sig s. å. upp på tronen och sände styfmodern i ett kloster. - Under E:s namn har länge falskeligen utgifvits ett af Konstantin Palaiokappa 1543 hoplappadt mytologisk-antikvariskt verk Ionia. - 5) E., dotter till
Källa: Project Runeberg ·
