Sida 452
Eskader
[-i'lja], Veintena, Guldpiaster, spanskt guldmynt, som aflystes 1848 och hade ett värde af 20 reales de vellon = 1 silfverpiaster = omkr. 3 kr. 68 öre.
Escudo (sp., eg. sköld; jfr fr. Écu), namn på flera spanska och spansk-amerikanska guld- och silfvermynt samt ett portugisiskt guldmynt. I Spanien (före 1871) var 1 escudo i guld = 1 kr. 87 öre (endast mynt om 10, 4 och 2 escudos slogos); silfverescudon hade i det allra närmaste samma värde och var = 1/2 peso = 10 reales de vellon. I Portugal (t. o. m. 1835) var escudon ett guldmynt, = l/8 dobra = 8 kr. 6 öre, och slogs äfven i 1/2- och 1/4-stycken. I flera spansk-amerikanska länder är escudon ett ännu gångbart guldmynt, merendels af 2 pesos värde = 10 frcs.
Escuintla [eskoi'ntla], La Concepcion de la, stad i centralamerikanska republiken Guatemala, vid järnvägen från staden Guatemala till San José vid Stilla hafvet. Omkr. 13,000 inv. (1903). Sockerodling; kakao- och kaffeplantager.
Esculus, bot., detsamma som Æsculus (se d. o.).
Escurial, oriktig form för Escorial.
Esdrelom 1. Esdrelon, i Judits bok (t. ex. 1: 8; 4: 5) namnet på den stora slätten mellan Samarien och Galileen, som vanligen benämnes Jisreelsslätten. E. S-e.
Esdud. Se Asdod.
Eselhufvud l. Esselhufvud (lty. eselshooft, ty. eselshaupt, "åsnehufvud"), skpsb., ett rundhult, förut tillverkadt af trä med grofva järnband, numera ofta af järn eller stål, hvars ändamål är att, tillsammans med salningen, förbinda svåra stången med undermasten (svåra eselhufvudet) eller bramstången med svåra stången (brameselhufvudet). Fig. 1. Svårt eselhufvud af trä.
Fig. 2. Brameselhufvud (A) af stål jämte rackgaffel (B) för undre bramrån.
Äfven nyttjas eselhufvud såsom förband emellan klyfvarbommen och bogsprötet (bogsprötseselhufvudet). Eselhufvudet har 2 hål, af hvilka det ena kränges öfver toppen af det undre af de båda rundhult, som skola förbindas, och det andra tjänar till stöd för det öfre rundhultet. Är eselhufvudet tillverkadt af trä (fig. 1), är det förra hålet fyrkantigt, men å järn- eller ståleselhufvud (fig. 2) äro vanligen båda hålen runda. J. G. B. C. K. S.
Eselhufvudsstötta, skpsb., en på förkant af eselhufvudet stundom befintlig stötta, mot hvilken detta hvilar och därigenom bibehålies horisontellt. C. K. S.
Esenbeck. Se Nees von Esenbeck.
Esenbeckia H. B. K., bot. farm., ett till fam. Rutaceæ hörande växtsläkte, hvilket utgöres af träd eller buskar, som förekomma i Syd-Amerikas varmare trakter. E. febrifuga lämnar en i Brasilien officinell bark, cortex E. febrifugæ l. Angosturæ brasiliensis, hvilken genom halten af en bittert och vidrigt smakande glykosid, esenbeckin (kinovin enligt Winkler), samt två andra bitterämnen visat sig ega feberfördrifvande och magstärkande egenskaper, hvarför barken äfven kallas "brasiliansk kina". Två andra arter, E. pumila och E. intermedia, ha liknande, men mindre kraftiga egenskaper. O. T. S. (G. L-m.)
Esenbeckin, farm. Se Esenbeckia.
Eserin, farm. kem., annat namn på fysostigmin (se Kalabarböna och Physostigma).
Esger, nordisk form af det sydgermanska namnet Ansgar.
Esher [e7 J a]. 1. Stad i engelska grefsk. Surrey, 25 km. s. v. om London. 9,489 inv. (1901). E. har ett gammalt slott, E. place, som tillhört Wolsey, och en gotisk kyrka. I närheten Sandown park, där kapplöpningar hållas, och slottet Claremont (se d. o.). - 2. Viscounttitel. Se Brett.
Esipov [-påff], Annette, rysk pianist, f. 1851 i Petersburg, där hon vid konservatoriet studerade för Leschetitzki, hvilken 1878 öfverflyttade till Wien och 1880-92 var gift med henne. Hon väckte uppseende först i sitt fädernesland, sedermera i London, Paris, Amerika o. s. v. I Sverige konserterade hon 1881 och 1892. Hennes spel är en smula torrt och nyktert, men utmärkt af ofantlig färdighet, god uppfattning, rytmisk spänstighet och energi. A. L.*
Es ist eine alte geschichte, doch bleibt sie immer neu, ty., "det är en gammal historia, dock upprepar den sig alltjämt", ofta citeradt uttryck ur en dikt af Heine.
Esito [ä'sitå], it. (af lat. exitus, utgång), utförsel, export; esitotull, tull för varor, som exporteras.
Esja, långsträckt murliknande fjäll af 1,600 m. höjd vid innersta viken af Faxebukten, midt emot staden Reykjavik, hvars hela omnejd det behärskar. E. är intressant i mineralogiskt afseende bl. a. genom förekomster af trakyt och kalkspat, hvilken senare brytes och brännes till kalk. På gården Esjuberg vid fjällets fot byggdes Islands första kyrka, helgad åt S:t Columba. R. N-g.
Esjon-Geber (Ezion-Geber), en hamnstad jämte Elat vid Elanitiska hafsviken, där Salomo och Josafat läto bygga en flotta (1 Kon. 9: 26; 22: 49) för sjöfarten på Ofir. Jfr Edom. Orten kan ej mer bestämmas, då hafsstranden undergått förändring. E. S-e.
Esjuberg. Se Esja.
Esk, namn på flera floder i Storbritannien. De största äro: 1. Esk i skotska grefsk. Dumfries, hvilken utmynnar i Solwayviken, i engelska grefsk. Cumberland. 82 km. -2. North- och South-Esk i skotska grefsk. Forfar, hvilka båda upprinna på Grampianbergen och falla ut i Nordsjön, den förra (45 km. lång) n., den senare (77 km. lång) s. om Montrose.
Eskader (fr. escadre, af lat. quadra, fyrkant), sjöv., en under en särskild chef, eskaderchef eller högste befälhafvare, stående sjöstyrka (del af en flotta). En eskader af svenska krigsfartyg består af minst 3 divisioner. Storleken af en eskader är sålunda hos oss ganska obestämd. Vissa andra mariner, särskildt den tyska, ha
Källa: Project Runeberg ·
