Sida 780
Fedtjenko, Aleksej Pavlovitj
tillsattes s. å. en k. kommitté för utarbetande af förslag till verksammare åtgärder för motarbetande af de smittsamma könssjukdomarnas utbredning än de, som reglementeringen anses erbjuda. E. O.*
Fédération jurasienne [-siå' jyrasiä'n], fr., Juraförbundet. Se Anarkism, sp. 908.
Federativ (fr. fédératif, af lat. foederatus, förbunden med någon), som har afseende på förbund, förbunds-, t. ex. federativ sammanslutning, federativstat, federativsystem. Jfr Federalism.
Federerade (fr. fédérés, af lat. foederati, förbundne), i allmänhet: förbundne; medlemmar af en förbundsstat. - "De federerade" (les fédérés) kallades i Frankrike under revolutionen de representanter, som från provinserna sändes till den stora förbrödringsfesten i Paris 14 juli 1790 (se Federation). Samma benämning gafs 1815 åt den af Napoleon I under "de hundra dagarna" af Paris' arbetarbefolkning bildade milisen och 1871 åt Pariskommunens medlemmar.
Federici [-rltji], Camillo (eg. Giovanni Battista Viassolo), italiensk lustspelsförfattare, f. 1749, d. 1802, slöt sig, af kärlek till en skådespelerska, till en teatertrupp och ändrade sedan sitt namn. De mest berömda bland hans lustspel äro L'avviso ai mariti, Lo scultore e il cieco och Enrico IV al passo della Marna. F:s Opere teatrali utgåfvos i 10 bd 1794-97 (flera uppl.).
Federico, spansk namnform för Fredrik.
Federigo, italiensk namnform för Fredrik.
Fedi, Pio, italiensk bildhuggare, f. 1815 i Viterbo, d. 1892 i Florens, började sin konstnärsbana som guldsmed i Florens, egnade sig därefter åt kopparstickarkonsten, men utbytte snart grafstickeln mot mejseln och utbildade sig genom studier i Florens och Rom. Hans förnämsta arbete, Polyxenas bortröfvande (fullb. 1865), ett verk af storartad uppfattning och hög skönhet, intager en hedersplats i Loggia dei lanzi i Florens och förmår där att göra sig gällande vid sidan af antikens och renässansens skapelser. Bland F:s många öfriga arbeten må nämnas statyerna N. Pisano och A. Cesalpino på Uffiziernas fasad samt den älskliga, för ryske generalen Svov 1852 utförda gruppen Skyddsängeln (som bär den aflidna dotterns själ till himmelen). En af hans bästa allegorier är Den andliga poesien (i Museo municipale i Verona). (G-g N.)
Fedia Mönch, bot., växtsläkte af fam. Valerianaceæ med en enårig art, F. Cornucopiæ, inhemsk i Syd-Europa, som ej sällan odlas som prydnadsväxt i trädgårdar. Användes äfven som sallat, s. k. Algersallat. G. L-m.
Fedkovič [-vitj], Hordinskij Osip, lillrysk poet, f. 1834, d. 1888 i Czernowitz (Bukovina). Efter återkomsten från kriget i Italien (1859) blef han byfogde i sin hembygd och folkskoleinspektör. Hans första lillryska dikter utkommo 1861. Såsom redaktör af tidskriften "Bukovina" verkade F. nitiskt och framgångsrikt för landets politiska och litterära utveckling, och genom sin egen diktning banade han väg för en nationell realism i vitterheten. I sina poem målade F. med förkärlek militärlifvet och gisslade politisk-sociala orättvisor, icke utan en mystisk anstrykning. Af hans lyriska dikter anses samlingen Diki dumi (Vilda visor) bäst, bland hans episka Korol Hucul (Kung H.). Han skref ock ett historiskt drama om Chmielnicki. Hans bynoveller, förträffliga interiörer från hutsulernas landtlif i Bukovina, utgåfvos 1876 i Kiev af Dragomanov under titeln Povisti Osipa Fedkoviča. Hans samlade Poeziji utgåfvos 1876 i Kolomea; däraf gjordes ett urval med titel Am Tscheremusch (Czernowitz 1882). Af F:s vers och prosa finnes åtskilligt öfversatt på tyska, polska, ryska, serbiska och tjechiska. A-d J.
Fedor [fjådår], Feodor, ryskt förnamn, motsv. både Teodor och Fredrik. Tre ryska tsarer ha burit detta namn. - 1. F. I Ivanovitj, Ivan den förskräckliges son, f. 1557, d. 1598, efterträdde 1584 sin fader. Till sinnesslöhet indolent, kom han aldrig att utöfva något själfständigt inflytande. Förmäld med den redan under Ivan mäktige Boris Godunovs syster, lät han denne dugande man öfvertaga regeringsbördan. Godunov sökte mot de intrigerande magnaterna stöd hos kyrkan och lågadeln. Genom patriarkatets upprättande frigjordes kyrkan äfven formellt från beroendet af Konstantinopel. Genom begynnande lagstiftning mot böndernas flyttningsfrihet förbättrades adelns tillgång på arbetskraft och grundlades lifegenskapen. Under F. fortsattes tsar Ivans kamp mot Sverige. Hans utsikter vid det polska kungavalet 1587 strandade på konfessionsfrågan. Den polsk-svenska unionen hotade Ryssland, och freden med Sverige, i Tevsina 1595, var därför välkommen, ehuru anspråken på Estland måste afstås. F:s broder Dimitrij omkom 1591, enligt samtidens tro på anstiftan af Godunov, som efterträdde F. - 2. F. II Borisovitj efterträdde sin fader, Boris Godunov, i april 1605 på tronen, men mördades redan i juni s. å., då den falske Dimitrij utropades till tsar. - 3. F. III Aleksejevitj, son af tsar Aleksej Michailovitj, f. 1661, d. 27 april 1682, uppsteg på tronen 1676. Han var en mild furste, som alltid sökte främja sina undersåtars väl. Han krigade med Polen och Turkiet och afskaffade adelns rangtvister vid ämbetens tillsättande genom att låta uppbränna de rullor, som därvid rådfrågats. Under F:s regering anlades prästerliga akademier och seminarier samt det första världsliga gymnasiet jämte flera andra skolor. (H. A-t.)
Fedosievstjina [fjådå-], rysk sekt. Se Feodosij 2.
Fedotov, Pavel Andrejevitj, rysk målare, f. 1815 i Moskva, d. 1852 i Petersburg, var militär, men fick under tiden tillfälle att studera i konstakademiens ritskola och röjde så ovanliga anlag för målning, att storfurst Michail Pavlovitj lät honom måla sitt porträtt. 1844 lämnade F. militärtjänsten och vann snart ryktbarhet såsom Rysslands främste humoristiske genremålare. Hans tafla Majorens frieri förskaffade honom ledamotskap af konstakademien. Utom för tekniska förtjänster utmärka sig F:s oljemålningar och akvareller för en sund realism och satirisk uppfattning af det ryska samhällslifvet, återgifvet i karakteristiska hvardags-drag ("det ryska måleriets Gogol"). A-d J.
Fedtjenko, Aleksej Pavlovitj, rysk resande, f. 1844 i Irkutsk, d. vid en bestigning af Mont Blanc 1873, företog 1868-71 resor till Turkestans alpland, nedre Syr-Darja och Samarkand samt bereste 1871 Kokan, där han framträngde till trakter, som dittills aldrig varit sedda af någon europé. Han måste dock återvända redan s. å. och bosatte sig i Leipzig för att utarbeta sina
Källa: Project Runeberg ·
