Sida 1048
Australien.
452
skrifvit dikter med nordiska ämnen, men som till hela sitt lynne var vida mer besläktad med romantikerna, vidare den akademiskt korrekte Bernhard v. Beskoiv samt Stagnelius och Vitalis.
Johan Erik Stagnelius (1793-1823) var en af vår litteraturs ursprungligaste och mest begåfvade skalder. Men grubbel och bekymmer bröto i förtid hans kraft, och hur mycket han än blef, blef han dock aldrig helt hvad han under lyckligare yttre omständigheter skulle ha kunnat bli.
Det hvilar jämte en våldsamt frambrytande sinnlig glöd öfver hans dikter en med mystisk religiositet försatt trängtan till ett lif i andlig frihet, löst från materiens bojor. Detta drag framträder mest i hans smärre lyriska dikter, mindre i hans episka, af hvilka den på praktfulla hexametrar affattade Vladimir är den förnämsta.
Af sublim religiös hänförelse är hans drama Martyrerna genom-andadt.
Till Stagnelius ansluter sig den bittert satiriske, af fattigdomens börda ständigt tryckte Erik Sjöberg (Vitalis).
Med Wallin, Tegnér och Stagnelius hade vår romantiskt nationella poesi nått sin höjdpunkt. Men utom efterklangspoeterna ha vi dock än kvar två skalder, som hvar och en i sin bransch var en mästare, Almqvist och Runeberg.
Karl Jonas Ludvig Almqvist (1793-18f>6) intager i vår litteratur samma plats som Heine i Tyskland. Han är romantikens fulländning och förintelse. Ingen "liar så fulländadt som han förmått att sätta sig in i olika tiders och lands stämning och finna den äkta romantiska lokalfärgen. Men ingen af våra diktare har heller såsom han lämnat fritt spelrum åt all romantikens godtycklighet och ensidigt estetiska, af pliktens lagar obundna världsåskådning, dess ojämnhet och bizarreri.
Han bildar äfven i sin mångomtvistade novell »Det går an» en öfvergång från den af Schlegel förkunnade romantiska sinnlighetsdyrkan till realisternas yrkan på den fria kärlekens berättigande.
Ingen har dock å andra sidan anslagit mer folkligt naiva toner, än han gjort i sin lilla bynovell Kapellet.
Almqvist är, kort sagdt, som skriftställare en dubbelnatur. Som människa lät han af sin sedliga hållningslöshet förleda sig till handlingar, hvilka gjorde, att han för att undgå åtal för förfalskning och mord måste lämna fäderneslandet.
Ar Almqvist den romantiska, så är åter lluncberg den nationella poesiens spets.
Johan Ludvig Runeberg (1804-1877) är väl finne född och har genomgått hela sin utveckling, ef£er det Finland rycktes ur det gamla moderlandets famn. Men ingen af våra skalder, med undantag af Tegnér, har anslagit så svenskt fosterländska toner, som han gjort i den dikt-
Källa: Project Runeberg ·
