Sida 1055
Australien.
459
Ludvig Heiberg, som skapade den äkta danska vådevillen. T hans spår ha åter sedan Hostrup och Bögh följt.
Till den danska litteraturens romantiker hör äfven den originelle och skarpsinnige tänkaren Sören Kierkegaard (1813-1855), ironiens målsman, Enten-Ellers författare, som genom många af sina bitande och skeptiska aforismer är läromästare och föregångare till Ibsen.
Vidare ha vi bland Oehlenschlägers efterföljare att märka romanförfattaren .Ingemann, lyrikern Kristian Winiher m. fl. Till romantiken hör äfven den af Byron starkt påverkade Paludan-Muller, hvars stora poetiska berättelse Adam Hornö är en af den danska litteraturens förnämsta skatter. Det nationella elementet fördes kraftigast ut bland folket af den i Danmarks hela moderna odlingslif ytterst djupt ingripande N. F. S. Grundtvig (1783-1872), hvars idé det var att sammansmälta det fornnordiska och det frikyrkligt kristna.
Andra romantiker, som lämnat varaktiga spår efter sig i Danmarks litteratur, äro alla barns vän den kände sagoberättaren Han^ Kristian Andersen, Heibergs lärjunge vådevilldiktaren Hertz m. fl.
Romantiken blef emellertid äfven i Danmark som annorstädes till slut efterklang, och den moderna realismen höll sitt inträde där, hyllad af en hel skola, bland hvars främsta målsmän står romanförfattaren J. P. Jacobsen, Fru Marie G-rubbes och Nils Lyhnes författare, den konstnär, som finast, smidigast och klangfullast af alla behandlade den danska prosan. Skolans kritiska stöd är' Georg Brändes, som i Danmark banade väg för de moderna kulturströmningarna.
Mot den ensidiga naturalism och materialism, som han predikar, ha dock flere af landets förnämsta diktare opponerat sig, såsom Holger Drachmann, som en tid skilde sig från Brändes, och den fine och form-klare lyrikern Kaalund, som aldrig slöt sig till honom.
Drachmann är den nya tidens främste man i Danmarks litteratur, vare sig han, som i berättelsen Derovre f ra grsendsen, ger en af fosterländsk smärta genombäfvad skildring af det senaste olyckliga kriget eller han, som i flertalet af sina episka, lyriska och dramatiska verk, blott strör kring sig skatter af den rikaste fria och tendenslösa poesi.
Vid Norges förening med Sverige skiljer sig dess och Danmarks litteratur, som förut varit gemensam, så att t. ex. de i Norge födda författarne Holberg och Wessel till sin natur och utveckling ej skilt sig från de danskfödda.
Språket fortfar dock ännu in i våra dagar att hos många författare vara, om ej fullt detsamma i båda landen, dock så lika, att flertalet norska författare förläggas och utgifvas i Köpenhamn.
Emellertid har Norges litteratur under den korta tid den varit själfständig tagit en i hög grad kraftig och fosterländsk utveckling.
Källa: Project Runeberg ·
