Sida 1077
Australien.
481
arkiens och feodalisinens tryck i den romanska och den himlasträfvande religiösa entusiasmen i den götiska stilen.
Det grekiska templet är en kolonnbyggnad af sten med platt tak. Bildande en fast afslutad helhet för sig, är det rikast utbildadt till det yttre, enklare till sitt inre.
Det reser sig från en terrassliknande underbyggnad med rektangulärt grundplan. Dess längd är ofta dess dubbla bredd. Det omgifves vanligen rundt om af en kolonnrad eller har åtminstone på den främre kortsidan en kolonnad. Denna uppbär bjälkklaget och det svagt sluttande gafveltaket.
Innanför kolonnraden ligger den af mäktiga kvaderstenar uppförda byggnaden, som består af en förhall, själfva tempelrummet eller cellan samt bakom denna ytterligare ett eller två ruin. Några fönster äger templet i regeln ej, utan sitt ljus får det dels genom den stora ingångsdörren, dels genom cellans vanligen öppna rum.
Plan af ett grekiskt tempel.
Templen kunna, sade vi, helt och hållet omgifvas af en kolonnad, de kallas då peripteraltempel. Någon gång är kolonnraden dubbel; man ger dem dä namnet dipteraltempel.
Men stundom ha de endast kolonner på kortsidorna. Finns det kolonner både på den främre och bakre kortsidan, kallar man templet en amfiprostylos; finnas de endast på den främre, benämner man det prostylos. Sträcka sig kolonnerna ej framför hela kortsidan, utan långsidornas väggar skjuta fram i linje med kolonnraden och kolonnerna blott stå mellan dessa, kallar man templet ett templum in antis.
Kolonnernas antal är på kortsidan alltid jämnt, så att de lämna ingångsdörren fri.
Inuti cellan gick äfven ofta en kolonnad. Innanför denna var taket vanligen öppet, så att ljuset strömmade direkt ned i cellan på den där stående gudabilden. Templet kallades i så fall hypetralt.
Enhvar sin egen lärare.
31
Källa: Project Runeberg ·
