Sida 1141
Australien.
545
Nyare tiden.
Hvad medeltiden åstadkom inom denna konst var emellertid i det stora hela endast förberedelser. Först med renässansens inbrott når måleriet äfven i Italien höjden af fulländning, hvad så väl teknik som innehåll angår.
Kyrkorna och de monumentala palatsen prydas med storartade fresker, och stafflibilder i olja framträda i alltmer ökadt antal, af allt större värde.
Inom måleriet vände sig konstnärerna icke så mycket till antiken, af hvilken de ju i detta fall icke hade mycket att lära, utan de studerade direkt naturen, hvilken ej längre nu som under medeltiden betraktades som ond och fördärfvad, behärskad af demoniska makter.
Ämnena tagas väl från antingen den heliga historien eller den antika mytologien, men behandlingen andas ett troget naturstudium. En egen yttring häraf är att renässansens mästare kläda figurerna på sina taflor, från hvilken tid ämnena än må vara hämtade, i sin egen tids dräkt. Vidare få figurerna en rik bakgrund af landskap eller af praktfull renässansarkitektur.
Liksom redan under förra epoken göra sig tvenne strömningar gällande, en mera realistisk, som har de flesta anhängarne, en mera innerlig, idealistisk.
Realisterna finna vi under 1400-talet inom den toscanska skolan, hvars hufvudort är Florens; dit kunna äfven räknas venetianerna. Den idealistiska riktningen företrädes af den umbriska skolans mästare.
Under 1400-talet sker, kan man säga, utvecklingens grundläggning.
Vi märka bland de toscanska mästarne, hvilkas alster präglas af storartad kraft, Filippino Lippi, som mera lägger vikt på färgbehandlingen, samt Ghirlandajo och Luca Signorelli, som i sina djärfva skildringar af de yttersta tingen kan anses som en föregångare till Michel Angelo.
Bland Norditaliens målare från denna tid må heller ej glömmas den ännu med den äldre smaken beslägtade Mantegna, hvars bilder fortfarande äro målade på guldgrund.
I Venedig framträder redan under detta sekel den smekande eleganta färgbehandling, som under det nästa skulle ge skolan världsrykte.
Den umbriska skolan, hvars af djup religiös känsla och innerligt from idealitet genomandade bilder verka i hög grad tilltalande, räknar som sin främste mästare Pietro Perugino, ännu mer berömd genom sin store lärjunge Rafael än för sin egen skull.
Enhvar sin egen lärare. 35
Källa: Project Runeberg ·
