Sida 263
Afrika.
vintern nyttjas till dragare. Af de talrika fåglarna förvåna alkfåglarna genom den mängd, hvari de under häcktiden samlas på de s. k. fågelbergen. Vore icke nederbörden så betydlig, skulle guanolager hafva bildats där lika väl som i Sydamerika.
De arktiska landen hafva icke alltid varit så fattiga på organiskt lif som nu. Under den s. k. tertiärtiden betäcktes de med ståtliga skogar af ek, valnöt, kastanje m. fl., ja, äfven vinrankan trifdes där.
I likhet med Gamla världen har Nya världen sitt skogsområde, som utbreder sig söder om tundran och omfattar större delen af Nordamerika (utom Mexiko och slätterna väster om Mississippi). I väster, alltså vid Stilla hafvets kust, har denna mest af barrskog betäckta region ett särdeles mildt, om också något regnigt klimat. Samma breddgrad, på hvilken Stockholm ligger, saknar där vinter. - Söder om Kanadiska sjöarna odlas hvete i stor skala, söder därom majs. Närmare Mexikanska viken odlas bomull och sockerrör.
Ännu så länge äro pälsdjuren af största vikt för dessa trakter, men sedan pälsjägarne börjat använda stryknin i stället för bössa och giller, aftager deras antal hastigt. Man återfinner här obetydligt förändrade samma former som i Gamla världens skogsområde, sålunda björn, varg, räf, mård, j arf, bäfver o. s. v. Den amerikanska älgen liknar fullkomligt vår art. Bland egendomliga djur må nämnas den fruktade grislyn eller gråbjörnen, sjubben eller tvättbjörnen samt hafs-uttern, som lämnar det dyrbaraste af alla skinn.
Mellan Mississippi och Klippbergen utbreder sig präriområdet; ordet präri betyder äng, och därmed antydes florans karakter. Pra-rierna äro sällan jämna, utan oftast vågformiga; här och där står en trädgrupp, eljest är allt gräs (»buffelgräs») och blommor. Ärtväxter och korgblom st riga örter äro talrikast. Bland de senare finnas många arter gråbo eller malört, astrar och solrosor. Särdeles intressant är kompassväxten, hvars blad peka mot norr och söder, men aldrig växa i de andra väderstrecken. Stäpper och ökenartade trakter med saltsjöar eller med marken liksom of ver snöad af saltkristaller träffas i Utah, Arizona m. fl. af de västliga trakterna. De djur, som, undantagande gräshopporna, oftast anträffas, äro de kolonivis lefvande prärihundarna och de ohyggligt tjutande, men fega prärivargarna. Det amerikanska lejonet, puman eller kaguaren, genomströfvar vida trakter, ända till 55 ° n. br.; jaguaren uppträder i västra Texas. Den förre skyr människan, den senare icke. Bisonoxen, ofta kallad buffel, är numera nästan utrotad. Prärihöns och vandringsdufvor äro allmänna. I många af floderna finnas krokodiler, här kallade alligatorer. Af insekterna hafva fylloxeran eller vinlusen, hvars larver lefva på vinran-kans rötter, och koloradoskalbaggen, som förstör potatisblastern, gjort sig sorgligt ryktbara äfven i Europa, dit de inkommit.
Källa: Project Runeberg ·
