Sida 501
IX. Om uppfostringshygienen
501
under vårt århundrade varit i ständigt sjunkande, så att vi kunna säga, att vi från de sämre förhållanden, sona karakterisera många andra länder, exempelvis Ryssland, utvecklat oss småningom till långt sundare, fastän äfven dessa i synnerhet i somliga af våra landsdelar, t. ex. Västernorrland, äro långt ifrån tillfredsställande.
Hvarpå beror denna stora dödlighet under den första bariiaåldern? I första rummet därpå, att den nyfödde födes så hjälplös till världen och för sin fortkomst är i så hög grad beroende på omgifningen, särskildt moderns vård. Denna hjälplöshet visar sig allra mest under de första månaderna, och de nyföddas dödlighet är därföre allra störst under denna tid. Barnets matsmältningsorgan äro endast lämpade för ett slags föda, nämligen kvinnomjölken; dess hudsystem är ytterligt känsligt, så att lätt rubbningar i barnets temperaturförhållanden uppstå, och därigenom blir det utsatt för en mängd sjukdomar i andedräkts-organen. Som nu ej sällan antingen till följd af sjukdom eller bristande tid eller andra skäl modern ej kan lämna dibarnet den enda naturliga födan och ej heller blir ersatt af en annan, måste ofta en konstgjord näring af barnen tillgripas. I synnerhet är detta fallet inom den fattigare arbetarebefolkningen i städerna, och dödligheten ibland de nyfödda inom denna samhällsklass visar till fyllest, huru viktigt det är att lämna barnet dess enda naturliga näring. Det är nämligen ytterst svårt och förenadt med stora omsorger att med framgång kunna genorn annan näring ersätta modersmjölken.
Det vanliga ersättningsmedlet utgöres af komjölk. Dennas ägg-hvita, kaseinet eller ostämnet, hårdnar i magens sura innehåll till fasta klumpar, som äro långt svårsmältare än kvinnomjölkens ägghviteämne, hvilket utfälles i form af lösa flockar. Denna komjölkens svårsmälthet upphäfves icke därigenom, att man utspäder densamma, eftersom den innehåller mindre vatten än kvinnomjölken, ej heller genom tillsatsen af socker, hvilket tillsättes, emedan komjölken är fattigare på mjölksocker än kvinnomjölken. Likväl är sålunda behandlad komjölk det bästa surrogat för kvinnomjölken, som hittills allmännare användts, och skulle ej så ofta förorsaka digestionsrubbningar, om den blott alltid gåfves i fullt friskt tillstånd. Olyckligtvis fordras stor omsorg och renlighet för att den ej skall genom olika sönderdelningsprocesser förändras; vanligtvis surnar den och är i detta tillstånd ett födoämne, som ofta åstadkommer tarm- och magkatarr. Användes utom mjölken äfven annan näring, blifva förhållandena ännu sämre. Vanligen sättes bröd eller mjöl till mjölken, hvarigenom i den nyföddes näringskanal en mängd stärkelse införes, för hvars smältande dennes digestion icke är till fyllest, och vid sådan näring kunna digestionsrubbningar knappast undgås. Dessa äro så vanlfga, att de bilda den förnämsta sjukdoms-och dödsorsaken i denna ålder.
Källa: Project Runeberg ·
