Sida 716
Afrika.
120
dels själfständiga under sina stamhöfdingar, men lyda invid öknens gränser under närbelägna riken. Spanien gör anspråk på kusten vid Atlantiska hafvet, medan Frankrike från Algeriet utbredt sitt välde mot söder och genom borrning af s. k. artesiska brunnar förbytt stora ökensträckor i fruktbart land.
Med namnet Sudan förstå araberna det vidsträckta, fruktbara området i söder om öknen. I det inre är det deladt mellan ett antal stundom ganska ansenliga riken med muhammedansk religion, och de till större delen till islam omvända negrerna hållas i stort betryck af sina herrar, som mestadels tillhöra ljusare och högre stammar från norden. Från låga berg sänka sig de smala, heta, sumpiga och osunda kustlanden Senegambien i väster och Guinea i söder intill den lik-nämnda bukten. Kustlandet är för det mesta deladt mellan europeiska makter. Fransmännen hafva från Senegal framträngt inåt landet till öfre Niger, medan engelsmännen från Gruineabukten utbredt sig uppåt denna flod och dess östliga, djupt in i landet segelbara biflod Binue. Gränsen mellan båda makternas område i inre Sudan är genom ett fördrag af 1890 närmare bestämdt. Vid kusten innehafva äfven tyskar och portugiser smärre områden, hvarjämte negerrepubliken Liberia på 1820-talet upprättades från Förenta staterna såsom ett hem för frigifna negerslafvar.
Det mellersta Afrika utbreder sig från trakterna närmast i norr om ekvatorn mellan båda världshafven till ett stycke nedom södra vändkretsen och innesluter floderna Kongo och Sambesi samt de stora sjöarna i öster. Sambesi är segelbar endast på en kort sträcka nära mynningen, och i Kongos nedre lopp afbrytes samfärdseln med det inre genom en lång rad af forsar, där den väldiga floden bryter sig väg genom kustbergen. Innanför dessa utbreder sig ett slättl-and af rik fruktbarhet, där Kongo själf med sina stora bifloder bildar ett vidlyftigt nät af f ärbara, naturliga samfärdsleder. Den nybildade Kongostaten, under belgiske konungens ledning, gör anspråk på väldet öfver största delen af Kongos ofantliga flodområde, men måste ännu kämpa om dess besittning med infödda negerfolk och arabiska slafjägare. Landet mellan östra kusten och de stora sjöarna är numera till namnet deladt mellan England och Tyskland,, medan Frankrike och Italien ega smärre nybyggen nära inloppet till Röda hafvet. Sansibar på en ö vid östra kusten, under en arabisk sultan, hvars område nu är deladt mellan engelsmän och tyskar, är den förnämsta utgångspunkten för upptäcktsresande, slaf j ägare och köpmanskaravaner till det inre landet. Portugiser äga ännu större delen af den västra och ansenliga sträckor af den östra kusten och tvista med engelsmännen om besittningen af Sambesiomrädet.
Det utanför södra vändkretsen belägna Sydafrika är helt och hållet under de hvitas välde, och en stor mängd europeiska nybyggare hafva
Källa: Project Runeberg ·
