Sida 722
Nordamerika.
som här och där afbrytes af väldiga vulkaner. Mot söder afsmalnar landet än mer, till dess det i Centralamerika åter vidgar sig, för att slutligen åter hopträngas till Panamanäset.
Mississippis stränder. Mammutträd.
Nordamerikas utsträckning från det kalla till det varma jordbältet förutsätter en omväxling af alla slags klimat med ytterlig hetta längst i söder och ej mindre ytterlig köld längst i norr. Mellan dessa bägge motsatser finnas dock en mängd grader, under hvilka den civiliserade människan kan bättre trifvas, men i allmänhet råder ett fastlandsklimat med stränga vintrar och heta somrar. Nederbörden är på sina ställen riklig, i allmänhet tillräcklig för växtlifvets behof, men aftager mot väster, till dess den nästan försvinner i närheten af Klippbergen och på andra sidan om dem, där landet stycketals öfvergår till fullkomlig öken. De västliga kustbergens sluttning mot Stilla hafvet äger ett klimat, som norr ut är mildare än någon annan trakt under samma bredd utom skandinaviska halfön, och den ymniga nederbörden ger upphof åt en stark växtlighet, framför allt af väldiga skogsträd, bland hvilka Wellington- eller mammutträdet är det högsta på jorden med en höjd af omkring 100 meter. På den stora slätten i öster råder nästan öfver allt yppig fruktbarhet utom i de kalla, nästan alltid snöhöljda obygderna längst i norr. I den feta, djupa svartmyllan kring Mississippis och Winnipegs stränder trifvas förträffligt alla europeiska kulturväxter. På den mexikanska högslätten mildras hettan af den ansenliga höjden öfver hafvet och ett öfvermåttan härligt klimat är rådande. Odlingen var där urgammal, och majs, tobak, kakao m. fl. inhemska kulturväxter hafva därifrån spridt sig öfver världen. De europeiska husdjuren, hästar, boskap, får m. fl., voro i Amerika före Columbi tid alldeles okända, men trifvas där alldeles utmärkt och föröka sig oerhördt. Den vilda bisonoxen eller buffeln är ännu den inhemska befolkningens förnämsta villebråd, och den grå björnen i västerns ödemarker är större och farligare än sina fränder i Gamla världen. Nordamerikas mark hyser rik tillgång på metalliska skatter, silfver i Mexiko och västra delen af Förenta Staterna, guld i Kalifornien (det senare upptäckt först på 1840-talet). Nära nog outtömliga tillgångar finnas af stenkol till industriens tjänst och bergolja till fotogenberedning.
Befolkningen är numera i vida öfvervägande grad af europeiskt ursprung. I Förenta staterna och Canada äro engelsmännen och deras afkomlingar förhärskande, och de talrika invandrarne från Europa sammansmälta efter hand med dem. Endast i landet kring Mississippis- och S:t Lawrenceflodernas mynningar, som en tid innehades af Frankrike, håller sig det franska språket vid makt. I Mexiko, Centralamerika och på några större öar i Västindien är den spanska stammen rådande, medan engelsmän och fransmän dela mellan sig de öfriga västindiska öarna. Till dessa och till sydöstra delen af Förenta staterna hafva
Källa: Project Runeberg ·
