Sida 738
Sydamerika.
142
myllan gifver rika sädesskördar, men är ännu blott till ringa del odlad. I stället erbjuda de vida grässlätterna ypperliga betesmarker åt tama eller förvildade hjordar, som härstamma från ett fåtal från Spanien öfverförda djur, men nu förökat sig till många millioner. Däremot äro de inhemska djuren, bland hvilka endast den med kamelen besläktade laman varit tämd och använd som husdjur af infödingarne, i allmänhet mindre och svagare än i Nordamerika och Gramla världen. De västra bergen innesluta, särdeles i Peru och Bolivia, rika skatter af guld och silfver, och diamanter finnas i det inre af Brasilien.
Sydamerikas vid pass 36 mill. inv. utgöra en den brokigaste blandning af allahanda folkstammar. Den härskande befolkningen utgöres i väster af spanjorernas, i öster af portugisernas hvita afkomlingar, här liksom i södra Nordamerika och Västindien vanligen kallade kreoler. Ej obetydligt talrikare äro ännu de infödda indianerna, som i urskogarna kring de stora noderna stå på en mycket låg kulturgrad, men .på högslätterna i väster vid Andiska bergens fot äro bofasta åkerbrukare, som ännu bevara några återstoder af sin urgamla höga civilisation. Besläktade med indianerna är eldsländarne, ett svagt, förkrympt släkte, som på sina fattiga Öar stannat kvar "på ett af mänsklighetens lägsta trappsteg. I de västliga nejderna är negern jämförelsevis öfverflödig som arbetare, men i östra delen, där den vilde indianen skyr den hvite mannens grannskap, hafva negrer införts i sådan mängd, att de på stora landsträckor utgöra befolkningens flertal. Slafveriet är dock numera allestädes afskaffadt, i Brasilien likväl först för ett par år sedan. De hvita folken af latinsk härkomst hafva aldrig till den grad som germanerna hållit sig afskilda från de lägre stammarna, och följden har varit att en skiftande mångfald af blandningsraser uppkommit, hvilka hastigt tillväxa på de andras bekostnad och redan nu torde utgöra största delen af Sydamerikas befolkning. Mestizer eller blandningar af hvita och indianer äro förhärskande i väster och mulatter eller blandningar af hvita och negrer i öster. Folkets tröghet och håglöshet, som gynnas af det varma klimatet, har i hög grad bidragit att hämma landets utveckling, som dessutom förr hindrades af spanjorers och portugisers förtryck och efter frigörelsen från moderlanden af de oupphörliga inre striderna. Endast i de svala södra delarna, där den hvita befolkningen är öfvervägande och hastigt förstärkes af en alltmera tilltagande invandring, råder i detta afseende ett lyckligare tillstånd, ehuru de hvita äfven där mest tillhöra södra Europas mindre företagsamma stammar. Religionen är öfver allt romersk-katolsk, bland negrer och indianer uppblandad med åtskillig hednisk vidskepelse, och folkupplysningen står, med få undantag, synnerligen lågt, ehuru i en del stater ganska mycket göres för dess höjande.
Sydamerikas kust upptäcktes första gången 1498, då Columbus lan-
Källa: Project Runeberg ·
