Sida 828
Australien.
232
han sökte vinna understöd för sin plan, möttes öfver allt med kall likgiltighet. Af visad i sin födelsestad Genua, i Portugal, i Frankrike, i England, tröttnade han dock icke, ehuru nära bragt till förtvinan, utan fullföljde med aldrig svikande ihärdighet sina försök. Först i Spanien lyckades han 1492, under intrycket af glädjen öfver morernas slutliga besegrande, att förmå drottning Isabella att taga sig an hans sak. Med tre små skepp afgick han den 5 augusti från hamnen Polos i Andalusien för att söka de okända landen i väster, och efter en tio veckors färd, sedan hans folk varit nära att tvinga honom att vända om, landade han den 12 oktober 1492 vid en liten ö bland de västindiska Bahama-öarna. Härmed hade han gjort en upptäckt, hvars storhet han själf aldrig fick till fullo lära sig uppskatta. Intill sin dödsdag lefde han i den tron, att han funnit en ny väg till det gamla Indien. Men hvad han funnit var i själfva verket den Nya världen, den fjärde världsdel, som sedan fick namnet Amerika.
Den nyare tiden.
Från 1500-talets början vidgar sig historiens skådeplats. Till de tre världsdelar, som varit kända från historiens begynnelse, sluter sig nu en fjärde. Medelhafvet är ej längre det historiska lifvets tyngdpunkt, som alltmera förflyttas till den Atlantiska oceanen, under det äfven folken kring de nordliga hafven väldigt tilltaga i betydelse. I det gamla Europa ha stora välden uppstått, och den inbördes beröringen mellan dem vidgar sig, till dess den slutligen omfattar hela världsdelen. Såsom dess hufvudmakt framstår i början huset Habsburg, och kring dess försök att befästa sitt öfvervälde och de andra makternas försök att bryta det rör sig den nya tidens historia under dess första tidrymd intill midten af 1600-talet.
Det var ej genom härskarestorhet eller krigsbragder, som habs-burgarne hade samlat sitt stora välde. Det var de systematiskt fullföljda giftermålen med arftagerskor till land, som på en säkrare och bekvämare väg än krigets förde dem till den främsta platsen i Europa. Den romersk-tyske kejsaren Maximilian efterträddes i denna värdighet af sin sonson Karl V (1519-1556), hvars stora landbesittningar gjorde det möjligt att höja kejsarmakten ur dess förfall. Efter sin farfader ärfde han de vidsträckta österrikiska arflanden i sydöstra Tyskland, efter sin farmoder de rika burgundiska landen med Nederländerna och efter sin moder och hennes föräldrar hela den kastilisk-aragoniska eller numera
Källa: Project Runeberg ·
