Sida 835
Australien.
239
för de medel, som förde till det enda stora målet, kyrkans förhärligande, med den fanatiska kraft och utstuderade list, hvarmed de på lofliga och olofliga vägar, med list och våld, i alla delar af världen främjade sina syften, blefvo jesuiterna snart ett fruktans vardt redskap i påfvemakten s hand. Det herravälde öfver själarna, som de sträfvade efter, vunno de i en häpnadsväckande utsträckning, än såsom lärare, i hvilken egenskap de ådagalade en undran svärd skicklighet, än såsom biktfäder, dä de förstodo att till sin förmån anocka människorna deras ömtåligaste hemligheter och därigenom fullständigt få dem i sitt våld. På dessa båda vägar ha de framför allt vid hofven förvärfvat sig ett oerhördt inflytande, och genom sin makt öfver konungarne ha de mångfaldiga gånger fördärfligt ingripit i folkens öden. Påverkad af dem var redan Karl Y:s son Filip II af Spanien, i hvilken påfvekyrkan fick sin mest fanatiske och outtröttlige förkämpe. Hela hans lif var en enda oaflåtlig kamp för kyrkans sak, och med dyster, obeveklig stränghet sökte han i sina arfland nedtrampa hvarje spår af kätteri. Inkvisitionens fruktansvärda domstol, ehuru stiftad redan i föregående tidehvarf, kom först nu till sin fulla användning för kättares förföljande med bål och pinoredskap. I Spanien och Italien lyckades det att utplåna hvarje spår af afvikande läror, och i den yttre politiken insatte Filip hela sitt rikes väldiga makt för detta mål. För honom tedde sig den katolska lärans återställande såsom oskiljaktigt förenadt med huset Habsburgs maktutvidgning, och detta dubbla mål fullföljde han med aldrig svikande ihärdighet genom hela sin långa regering (1556--1598).
En handling, som kunde ha burit de lyckligaste följder, var Portugals införlifvande med spanska väldet i kraft af arfsanspråk å Filips sida, sedan dess konungahus 1580 utdött. Härmed var halfön för första gången efter västgöternas tid åter samlad till ett helt, men denna så naturliga förening kom snart i vanrykte genom den okloka behandling Portugal fick undergå. Filip glömde ej heller Habsburgs gamla konst att stärka sin makt genom giftermål och sökte på detta sätt förena England med sitt välde. Där hade konung Henrik VIII (död 1547) gjort sig illa beryktad genom sina många äktenskap, och då påfven ej ville låta honom skiljas från den första af hans sex gemåler, hade han öppet brutit med katolska kyrkan och förklarat sig själf i påfvens ställe för den engelska kyrkans öfverhufvud. Med hans unge son Edvard VI slöt hans ätt på manssidan, och nu äktade Filip dennes syster Maria. l England hade regentens rätt att bestämma öfver religionen ledt till af skräckande följder. Henrik VIII förföljde katolikerna, under Edvard förföljdes vännerna af hans kyrkoform af den då rådande strängare protestantiska riktningen, och den katolska Maria förföljde med fanatisk blodtörst allt, hvad protestanter hette. Lyckligtvis blef hennes regering kort, och med hennes statskloka syster Elisabet (1558-1603) kommo
Källa: Project Runeberg ·
