Sida 911
Australien.
315
Deak länge på fredlig väg sträfvat att vinna en oberoende ställning, utplånades fullständigt genom kejsar Frans Josefs högtidliga kröning till ungersk konung.
Kännbarast berördes Frankrike af alla dessa hvälfningar. Dess kejsare hade så länge stått såsom Europas skiljedomare, att han blott med svårighet fördrog att se sig undanträngd af Bismarck, det nya nordtyska förbundets kansler. Fullkomligt öfverlistad af denne, hade han låtit tillfället gå sig ur händerna att vid förbundets bildande betinga några fördelar åt Frankrike, och de fruktlösa tvisterna om fästningen Luxemburg på våren 1867 skulle tydligt visa honom och världen, att i Tyskland en ny makt höll på att växa upp, som skulle göra Frankrike stridigt det hedersrum i Europa, hvilket det alltifrån Richelieus dagar intagit. Intrycket häraf och af de samtidiga olycksbuden från Mexiko kunde ej utplånas af den hyllning, som kom den i förtid åldrade kejsaren till del, då Europas monarker under den storartade världsutställningen 1867 gästade Paris. Dessa världsutställningar, af hvilka den första hölls 1851 i London på förslag af prins Albert af Koburg, gemål till drottning Viktoria af England, och hvilka med kort mellantid återkommo, voro uppvisningar efter största måttstock af de olika kulturlandens framsteg i industriellt afseende. Inom Frankrike höjde det frisinnade partiet allt bestämdare sitt hufvud, och i det yttre led kejsarens politik idel nederlag. Den katolska kyrkan började röra på sig till försvar fö återstoden af påfvens världsliga makt, sedan den otålige Graribaldi två gånger sökt för Italiens räkning bemäktiga sig Rom, och där sammankallade påfven Pius IX 1869 ett allmänt kyrkomöte, hvarest hela den katolska kristenhetens biskopar från alla världsdelar i juli 1870 förklarade påfven för ofelbar vid de tillfällen, då han uppträdde å sitt ämbetes vägnar. Denna lära är i all sin vidunderlighet en orygglig slutföljd af den katolska trons förutsättningar om det gudomliga uppdrag påfven skall ha erhållit att i Guds stad och ställe utgöra en städse lefvande förklaring af omtvistade lärosatser, men kunde dock ej undgå att i början inom kyrkan själf väcka ett starkt motstånd, som dock påfvedömet med vanlig kraft förstod att nedslå.
Allt större blef spänningen mellan Frankrike och Tyskland, men den yttre anledningen till dess utbrott skulle dock komma från en helt annan vrå af vår världsdel, l Spanien hade en militärrevolution i september 1868 förjagat den för sin lastbara vandel allmänt föraktade drottning Isabella, som än låg i händerna på sina ofta ombytta älskare, än på fanatiska munkar och nunnor. Under sitt länge fåfänga sökande efter en lämplig innehafvare af Spaniens tron kommo dess styrande män, generalerna Serrano och Prim, att kasta sina blickar på en prins af huset Hohenzollern, en aflägsen släkting till konungen af Preussen. Frankrike, som fruktade att på Spaniens tron se en preussisk prins,
Källa: Project Runeberg ·
