Sida 10
189. Sveriges äldsta bebyggare.
1.
Yi veta ej, när vårt fosterlands jord första gången trampades af människofot. Yi knnna icke heller säga, hvilket folk först bodde där. Men vi veta, att det varit bebodt sedan flera årtusenden tillbaka, och vi knnna äfven berätta något om dess äldsta inbyggare. Dessa kände ej metallers brnk. Sina vapen och redskap gjorde de af flinta och andra stenar samt af trä, ben och horn. Den tid, då vapnen och verktygen hufvudsakligen gjordes af sten, har blifvit kallad stenåldern.
I Danmark har man uti stora afskrädeshögar, de s. k. kjökkenmöddingarna, funnit lämningar efter de äldsta in-vånarnes måltider. Genom att undersöka dessa har man fått kännedom om lifvet i Norden under den äldre stenåldern. Urfolket synes hufvudsakligen hafva uppehållit sig vid kusterna och uteslutande lefvat af jakt och fiske. Afskrädeshögarna innehålla nämligen i ofantliga massor skal af ostron och andra musslor samt ben efter fiskar, fåglar, vildsvin, rådjur, hjortar, uroxar och andra vilda djur men endast efter ett husdjur, hunden. Benen efter de större djuren hafva blifvit klufna för märgens skull. Bland dessa kvarlefvor efter födoämnen har man träffat på dels eldstäder, som ännu betäckas af kol, dels en mängd verktyg af flinta, hvilka äro illa gjorda och oslipade, dels ock bitar efter grofva lerkärl, redskap af ben och horn m. m.
Under den allra äldsta tiden sysselsatte sig nordboarne hvarken med åkerbruk eller boskapsskötsel, men, innan stenåldern gått till ända, idkade de boskapsskötsel. Grenom undersökningar i grafvarna från denna tid har man nämligen kommit till insikt om att nästan alla våra viktigaste husdjur funnits i Sverige före stenålderns slut. Däremot kan man ännu ej afgöra, om stenålderns människor i vårt land sysslade med åkerbruk. Det är icke otroligt, att de gjorde det, ty erfarenheten från andra land har lärt, att åkerbruk kan förekomma äfven där, hvarest man ej känner bruket af metaller.
