Sida 683
Sedan stora segrar gjort Frankrike till Europas mäktigaste rike, tog Napoleon titel af fransmännens kejsare. Den forne artilleriofficeren delade nu ut riken och kronor som gåfvor åt sina släktingar och vänner. Den ene af hans bröder fick Spanien, den andre Holland, den tredje West-falen och en svåger Napoli till konungarike. Hans generaler blefvo furstar och hertigar i eröfrade land, och Napoleon tyckte sig icke se någon gräns för sin makt.
Men redan var han nära sitt fall. Ar 1812 företog han mot Ryssland ett fälttåg, som slutade med en fruktansvärd olycka. Större delen af hans här förgicks i Rysslands förfärliga köld, och själf återkom han nästan ensam till Paris. Nu reste sig efter hand hela Europa mot honom. Ofantliga härmassor samlade han väl ännu, men efter några afgörande drabbningar måste han gifva vika för sina motståndare och blef efter ett försök att å nyo upprätta sitt välde bortförd till en aflägsen ö, Sankt Helena, i Atlantiska hafvet, där han strängt bejakades.
Den store kejsaren, som behärskat en världsdel, och hvars oroliga ande ständigt eggat honom till nya bedrifter, fick nu till sin död framlefva nära sex långa år på den ensliga klippan midt ute i det stora världshafvet.
Men Europa återgick efter Napoleons fall till sina gamla förhållanden. Mången ville göra allting om igen till hvad det fordom varit. Detta kunde dock icke lyckas, och fransmännens revolution samt Napoleons välde hafva haft ett stort inflytande på den ombildning, som försiggått i Europas gamla samhällen.
400. Återupprättandet af tyska kejsardömet.
Preussen och Österrike, som gemensamt besegrat Danmark och genom freden i Wien 1864 tagit från det Schles-wig-Holstein, råkade i tvist med hvarandra rörande förvaltningen af det eröfrade landet. Detta gaf upphof till ett krig mellan de båda stormakterna, som täflade om öfverväl-det i Tyskland. Österrikarne blefvo slagna vid Königgrätz,
