Sida 405
»Stjärnan från Betlehem följa dig gärna,
leder ej bort men hem.» strålande stjärna!
Barnen och herdarne
315, Julkvällen.
Den bleka månen sken på mon, af hunger tjöt i klyftan lon, och hundens skall ljöd långt i byn, men vandrarn gick vid skogens bryn. I ödemarken låg hans tjäll.
Det var en kulen julekväll.
Han skyndade sin trötta gång på stigen, öfveryrd och lång, af barn och maka väntad hem; han bar ett högtidsbröd åt dem, på herregår’n i byn begärdt.
De själfva länge bark förtärt.
Det börjar mörkna mer och mer, då han en ensam gosse ser,
