Sida 128
blodsutgjutelsen, hvarjämte Kristian lät sina knektar plundra i staden ocli misshandla dess värnlösa invånare.
Äfven till landsorterna utsträcktes blodbadet, och, när konungen vände åter till Danmark, sölade han sin väg i blod.
220 A. Lefnadssättet under medeltiden.
Allmogen.
I de flesta delar af Sverige bodde bönderna i byar. Endast i aflägsnare och senare uppodlade trakter lågo gårdarna enstaka. Till hvarje hushåll hörde flera hus. Alla voro omgifna af en gemensam inhägnad, hvaraf namnet gård (gärda = inhägna) uppkommit. Hufvudbyggnaden var stugan, som i hufvudsak liknade det forntida boningshuset och således var en ryggåsstuga. Eldstaden var i de äldre tiderna en stor sten midt på golf vet, på hvilken stockbrasan flammade, men sedermera en härd med tillhörande skorsten och ugn nära väggen. Utmed väggarna gingo bänkar, som voro sittplatser under dagen och sofplatser under natten. Eör husbonden och matmodern funnos likväl sofplatser i den stora kringbyggda eller med sparlakan försedda sängen, som stod i ena hörnet. I det andra hörnet stod det långa och breda bordet. Detta sträckte sig från gafvelbänken — där husfadern hade sin plats framför bordsänden — utmed bänken på långsidan. Lösa bänkar begagnades ock men i allmänhet icke stolar. Väggarna voro nakna men kläddes vid högtider med väfda dukar eller bonader. Utom stugan funnos i en gård åtskilliga hus: härbergen, visthus, nöthus, stall, badstuga, lador m. m.
Böndernas kläder tillverkades i hemmet af lin och ull. Närmast kroppen bars en skjorta af linne eller ylle. Den ombyttes ej, förrän den var utsliten. Bruket att bada minst en gång i veckan i de badstugor, som funnos vid alla gårdar, minskade olägenheten däraf. På fotterna buros skor. Männens voro ofta så höga, att de liknade stöflar. Karldräkten utgjordes för öfrigt af byxor, som ofta voro i ett stycke med fotbeklädnaden och då kallades hosor, samt af en bluslik rock, kallad kjortel, hvilken pådrogs öfver hufvudet och
