Sida 474
stöttar klipporna. Under våren utställer han stänger, kring hvilka rankan skall slingra sig, samt gräfver och göder jorden. Därefter hugger han hort det gamla riset. Under sommaren gräfver han åter jorden och tager bort de öfver-flödiga plantorna. Därjämte binder han upp lossnade grenar, rensar bort ogräs m. m. Stundom sköljer ett häftigt regn bort jorden, som blifvit uppförd på bergsluttningarna. Vinodlaren måste då begynna å nyo att tillreda sina planteringar.
För att ej behöfva ständigt föra med sig redskap fram och tillbaka öfver floden hafva vinodlarne här och där byggt små redskapshus, hvilka under den tid, då drufvorna mogna, tjäna äfven till vakthus. De erbjuda från floden en täck anblick. Understundom har man begagnat därtill ett gammalt riddarslott eller vakttorn, understundom har man blott försett klippgrottorna och hålorna i bergsluttningarna med dörrar.
Torkas söta och fullt mogna drufvor i solen, erhållas russin. Vill man bereda vin af drufvorna, repas dessa från stjälkarna och krossas numera vanligen mellan valsar eller förmedelst trästötar. Därefter låter man en del af saften afrinna genom en sil. Det återstående moset hälles i en press eller fylles i säckar af grof väf, som ligga mellan ramar af spjälar eller flätverk. Sedan utpressas saften, hvilken därpå får jäsa först i större, med lock betäckta kar och sedermera i mindre fat, hvilka senare svaflas, för att vinet ej skall blifva surt. Svaflingen tillgår sålunda, att man inuti det tomma fatet uppbränner rena linnelappar, som doppats i smält svafvel. Svafvelsyrligheten, som uppkommer vid förbränningen, verkar förtärande på de svampar, som förorsaka jäsning eller förruttnelse. Slutligen göres vinet klart genom tillsättning af te vatten, ägghvita, mjölk eller lim, hvilka ämnen fälla grumset till bottnen af kärlet på samma sätt, som när man klarar kaffe med fiskskinn.
342. Saltverken i Wieliczka.
I närheten af Krakov i västra Galizien ligger en liten stad vid namn Wieliczka (vjelitjka), som är märkvärdig för sina stora saltverk.
