Sida 470
väcka vårt deltagande. Då framkomma kuststädernas fattiga, de trasiga barnen och de arma människorna, hvilka söka skaffa sig sitt uppehälle genom att samla musslor eller fånga krabbor. De smyga omkring hamnarmarnas bålverk, vid hvilka deras skörd mognar, nämligen musslorna, som hafvet sått och närt. Under floden åter komma och gå de skepp, som förmedla samfärdseln mellan de olika landen och föra folk och varor från det ena till det andra. Ebben aftäcker många hafvets hemligheter, som floden döljer under vattnet. Under ebben komma i dagen så väl de vackra musslorna som de hafvets odjur, hvilka försummade sig vid ebbens inträde. Under ebben ser man med sand öfverhöljda vrak efter de skepp, som i gångna tider förlist vid stranden, då ser man ock i solskenet koraller och örter, som växa i hafvets dunkla djup. Till och med i luften råder under ebben ett rörligare lif. Fåglarna rusta sig då till att följa vattnet, när det drager utåt hafvet. Äfven de finna då sina bord på sandbankarna rikligt försedda. Sandlöpare, måsar, snäppor och storkar fladdra eller löpa omkring vid stranden för att anställa jakt efter strandmaskar och andra haf sdjur. Under floden, som tager ifrån dem en del af deras näring, sitta de stilla på landet bakom vallarna och vänta på nästa måltid.
340. En färd på Renfloden.
En vacker sommardag gjorde författaren en resa på Renfloden, Tysklands mångbeprisade stora pulsåder med /less breda och djupa vattenmassa, dess natursköna stränder med vinplanteringar och förtjusande ruiner af forntida riddarborgar. Färden skedde på ett stort, praktfullt ut-styrdt och bekvämt inredt ångfartyg, som på dagen förde mig från Köln till Mainz, en sträcka af mer än aderton mil, hvarunder den skönaste tafla af tjusande utsikter framstod för ,mina ögon.
Den, som har sinne för naturens skönhet, måste blifva hänryckt af de taflor, en färd på Renfloden upprullar för hans blick. Å ömse sidor resa sig höga, branta, klippiga berg, vid hvilkas fot så väl som på afsatserna högre upp
