Sida 480
fastna på dem. Yilda och sköna höja sig dessa berghorn i sin grå stenfärg upp öfver den bländande snöytan.
343 B. På järnväg uppför Rigi.
I Viznau, skrifver en resande, gingo vi på det järnvägståg, som skulle föra oss uppför Rigi, den bekanta bergstoppen vid Vierwaldstättersjön. Tåget bestod af ett lokomotiv och en vagn. Till en början stiger banan brant uppåt. Flertalet resande kunde ej värja sig för en viss känsla af oro. Denna gaf dock snart vika för beundran. Landskapet, som utbredde sig för våra blickar, blef småningom allt skönare och skönare. Nedanför oss låg det vackra Viznau med sina vänliga hus, sina ståtliga kastanj e-skogar och präktiga valnötsträd, hvilkas gröna kronor och höga toppar tåget nästan vidrörde.
Vi stego emellertid allt högre upp. Med sina än täcka, än vilda stränder låg djupt ned Vierwaldstättersjön som en blank spegel, omgifven af präktiga ramar. Öfver sjön reste sig den stolta bergstoppen Pilatus. De ljusa moln, som omgåfvo dess spets, liknade en slöja af silfver. Ångbåten, hvilken gled fram öfver sjön, såg ut som en roddbåt, och roddbåtarna, hvilka gingo härs och tvärs, syntes som dansande nötskal. Framför allt vacker förekom oss belysningen på de nakna klipporna, de skogklädda höjderna och de täcka gräsmattorna.
Tåget rullade allt högre uppåt. Det gick förbi arbetares kojor, framför hvilka barn stodo och viftade med sina små armar; förbi frodiga ängar med betande kor och getter, hvilka förvånade sågo på oss; förbi väldiga tallar-från hvilkas mörka grenar förskräckta fåglar fladdrade upp.
Nu voro vi i en skuggig kastanj eskog; kort därefter öppnade sig en fri utsikt öfver den gröna sjön med de leende stränderna och de höga bergen. Plötsligt blef det svart mörker omkring oss. Vi foro genom en tunnel. Sedan vi hunnit genom denna, sågo vi framför oss Bernalpernas jättar med deras gletscher och snöfält. Klart strålade Jung-frau i sin hvita snömantel; dystert stirrade den mörka
