Sida 282
Qöh hvilken sammanbinder konung och. ständer i ett gemensamt intresse, som är rikets väl». Därefter uppläste konungen den nya regeringsformen, som antogs af ständerna med trefaldigt ja och underskrefs af talmännen.
Dess innehåll var följande: Konungen skall styra riket, han och ingen annan; han äger utnämna högre tjänstemän, ingå förbund med utländska makter men icke utan riksdagens ja och samtycke begynna anfallskrig. Medlem-marne af rikets råd tillsättas af konungen, som äfven bestämmer deras antal, dock böra de gemenligen vara sjutton. I regeringsärenden skall rådet råda men konungen fatta beslut; då rådet sitter som högsta domstol, afgöres genom omröstning, och äger konungen därvid två röster jämte utslagsrösten. Rikets ständer skola sammanträda, när konungen dem kallar; ej må ny lag stiftas eller gammal afskaffas utan konungens och ständernas gemensamma bifall; endast med ständernas samtycke få nya gärder och be-villningar påläggas. Alla kommissioner med domsrätt förbjudas för framtiden; i vanliga fall skola rikets domstolar döma; för utomordentliga statsmål tillsättes en riksrätt.
I hela landet hälsades den skedda förändringen med stor glädje, och man såg med tillfredsställelse, att endräkt och ordning åter rotfästes i landet, men Sveriges grannar blefvo förbittrade och hotade med krig. Gustaf III lät dock icke skrämma sig utan beredde sig till kraftigt försvar. Freden blef likväl bevarad, och konung Gustaf fick under en följd af år i lugn styra sitt rike och arbeta på dess förkofran.
258. Viborgska gatloppet och slaget vid Svensksund.
Sedan konung Gustaf III genom statshvälfningen år 1772 hade gjort ett slut på de häftiga partistrider, som härskat under den så kallade frihetstiden, följde för Sverige några lugna och lyckliga år, under hvilka näringarna uppblomstrade och landets välstånd gick framåt i alla riktningar.
