Sida 356
274. Till John Ericssons minne
den 14 september 1890.
Drog fordom viking i västerled att vinna ära och guld, att vinna krona och rike med, om lyckan honom var huld.
En mödans viking du också drog som yngling till fjärran strand från karga hemmet i nordanskog att vinna rike och land.
Skarp var din klinga fast ej af stål, hård striden, fast blod ej rann; och, var en krona ock ej ditt mål, var det en sådan, du vann.
En krona, ja, uti tankens värld, hvars vidd ej af gränser vet.
Det hette snille ditt skarpa svärd, och kraft gaf arbetsamhet.
Så ärad länge, en tankens kung, du satt fast långt ifrån oss, tills spiran domnande hand blef tung och döden släckte ditt bloss.
* *
*
Städs nära, sägs, dig om hjärtat låg att hvila få i den bygd, där första gången du ljuset såg, i granarnas dunkla skygd.
Och, var vårt land ej ett fält för dig, för trångt för din andes kraf, vill det dock moderligt öppna sig att reda sonen en graf.
