Sida 603
blef det just den stora njutningslystna massan, som styrde i Aten. Dennas vilja blef lag, och hvar och en, som ville binda den, föll offer för dess tygellöshet. Med smicker och svek måste detta folk ledas såsom själfsvåldiga barn, och de, som genom smicker tillockade sig makten, handhade den till folkets fördärf. Ädla och stora män hade Aten till stort antal, men illa lönade folket deras förtjänster. Landsflykt eller död blef oftast deras lott, när de ville stäfja ofog eller själfsvåld. Slutligen, när friheten sålunda blifvit detta förr så härliga folk för tung att bära, kom det under träldomens ok.
380. Sparta. 1.
Sparta, en annan af det gamla Greklands städer, var i många hänseenden en motsats till Aten. Dess folk hade helt annat lynne än atenarne. Naturen hade åt detsamma, där det bodde ett stycke in i landet på halfön Peloponnesos, anvisat helt andra sysselsättningar och andra hjälpmedel. Under det atenarne fria ströfvade omkring på hafvet och drogo till sig skatter från främmande land, höllo sig spartanerna troget i egen hembygd och föraktade lätt förvärfvade rikedomar. Under det atenarne byggde sin makt på sin flotta, sina sjömän och sina bundsförvanter på de grekiska öarna, bildade sig spartanerna för strider till lands och sökte sina bundsförvanter på det öfriga grekiska fastlandet. Under det Aten lyste genom sin fina bildning och var be-römdt för sina konstnärer och vetenskapsmän, gällde i Sparta de nna sederna såsom veklighet och konster och vetenskaper såsom onyttigt kram. Under det Aten berömde sig af medborgarnes stora frihet och hela folkets deltagande i det offentliga lifvet, höllo spartanerna strängt på att statens angelägenheter leddes af de äldre, de förnämare, och uppe-höllo inom sin stat konungavärdigheten.
2.
Spartas berömde lagstiftare hette Lykurgos. Äfven han skall hafva sökt att genom sina lagar gifva folkets
