Sida 288
Viktigaste följden af segern var, att den medförde freden. Ryska kejsarinnan, redan förut benägen till förlikning, blef än mer villig därtill, och den svenske konungen, som äfven längtade att få slut på striden, kunde med heder afsluta freden. Den afslutades på Värälä slätt vid Ky-mene älf den 14 augusti 1790. Sverige hade väl lidit stora förluster i folk och penningar under kriget, men det hade med ära bestått kampen och visat, att det ännu var i stånd att försvara sin själfständighet.
259. Fahlanders återtåg från Kivisalmi.
När under det sista finska kriget Sandels stridde i Savolaks, ställde han en gång sin närmaste man, öfverste Fahlander, med 250, man såsom utpost vid det viktiga passet Kivisalmi. De vägar, som ledde till västra Finland, skulle därifrån bevakas och sandelska brigadens flank så-medelst skyddas mot anfall från den ryska hufvudhären, som stod väster ut.
Då fienden var aflägsen, var uppgiften till en tid jämförelsevis lätt och beredde tillfälle att få njuta en efter de föregående ansträngningarna väl behöflig hvila. Men en vacker dag, det var den 14 juni 1808, anlände helt oför-modadt till Kivisalmi ett ilbud, som meddelade, att ryssarne med stor öfvermakt anfallit Sandels och drifvit honom tillbaka, samt att Fahlanders återtågsvägar voro stängda.
Denna underrättelse var allt utom hugnesam, men Fahlander fällde likvisst icke modet.
Då ett försök att med 250 man slå sig igenom ryssar-nes 8,000 icke hade någon utsikt att lyckas, och då tanken på dagtingan aldrig ett ögonblick fick insteg hos Fahlander, återstod ingen annan utväg till räddning än att sjö-ledes söka uppnå någon punkt, hvarifrån man kundé förena sig med Sandels.
Man måste fördenskull färdas öfver sjöarna Konnivesi och Jisvesi. Men det antal båtar, som man lyckades samla, var ej stort. Man trängde sig tillsamman, så godt man kunde, och hellre än att lämna någon kvar underkastade
