Sida 365
283. Lyss till granen vid din moders hyddaI
Hvar än du fjärran är, så lyss till suset af granen, skuggande din moders hydda!
Du sköna träd, du alltid sommarprydda, som stiger himmelssträfvande ur gruset,
jag hörde dina ord. Af hjärtat tydda de ryckt mig ur det vilda lefnadsruset tillbaka hit till tysta fadershuset, mer tyst än förr: dess åbor äro flydda.
Här vill jag nu vid enslig härd mig sätta och lyssna, när utur min barndomssaga du hviskar ljufva bilder i mitt minne.
Men är det vinden, som förskyller detta?
Jag hör den gamla granen endast klaga och hör dess klagans eko i mitt sinne.
