Sida 260
Men han ansåg sig icke äga tillräcklig styrka därtill. När Cronstedt börjat inkasta bomber i staden, inskeppade sig danskarne, sedan de dödat sina hästar och uppbränt sina förråd. På sjette dagen efter slaget fanns utom fångarne af den nyss så stolta danska hären ingen man kvar på den skånska jorden, på hvilken danskarne sedan aldrig som fiender landstigit. Stenbock hälsades nu som befriare med jubel öfver hela fäderneslandet.
253. Den gamle karolinen.
En af de gamla karoliner jag kände i min barndoms dar.
På jorden stod han ännu kvar, ett segertecken i ruiner.
Erån hundraårig hjässa sken allt silfver, som den gamle hade, och ärren på hans panna sade, hvad runor på en bautasten.
Yäl var han fattig, men förtrogen med nöden lekte han med den.
Som förr i fält han lefde än och bodde i ett torp i skogen.
Dock ägde han klenoder två, mot dem han ansåg världen ringa: sin bibel och sin gamla klinga med Karl den tolftes namn uppå.
Den store konungens bedrifter, som letas nu i hundra skrifter — ty vida kring den örnen flög —, de stodo i den gamles minne, som kämpeurnorna stå inne uti en grönklädd ättehög.
O, när han talte om en fara för kungen, för hans gossar blå, hur högt han bar sitt hufvud då, hur tindrade hans ögon klara!
Och kraftigt som ett svärdshugg klang
