Sida 85
i många härfärder. Han ökade Svea rike och värjde det manligen, dock var det oss lätt att med honom komma i samråd. Men den konung, vi nu hafva, tillåter ej, att någon vågar tala med honom annat än det allena, som behagar honom, men det drifver han med all flit. Sina skattland åter låter han gå sig ur händerna af vårdslöshet och vanmakt. I stället fikar han efter att hålla Norge under sitt välde, hvilket ingen svensk konung förr har eftersträfvat. Detta gör många män oro.
Nu vilja vi bönder, att du, konung Olof, gör fred med Olof digre, Norges konung, och gifter din dotter Ingegärd med honom. Men, om du vill återvinna de riken i öster, som dina förfäder hafva ägt, då vilja vi alla följa dig. Vill du icke göra, hvad vi säga, så skola vi anfalla och dräpa dig, ty vi tåla icke ofred och olag af dig. Så hafva våra förfäder fordom gjort. De störtade fem konungar i en brunn vid Mula (Mora) ting, emedan de voro uppfyllda af öfvermod, som du nu är mot oss. Säg nu snart, hvilketdera du vill utvälja!»
Då gjorde bönderna stort vapenbrak och gny, och det hördes, att de gillade, hvad lagmannen hade sagt. Konungen stod då upp, talade och sade, att han ville låta allt vara så, som bönderna äskade. Sålunda skulle han sluta fred med konung Olof i Norge, Sedan talade höfdingarne, konungen, jarlen och Torgny samt ingingo fred och förlikning med norske konungens sändebud.
205. Torgny.
När Torgny stod på tingets sten,
en vördad lagens tolk,
hans stämma ljöd så klar och ren
för både kung och folk,
ibland som vågens klang mot strand,
som tordön på ett fjäll ibland.
Han kraftfull var men aldrig vild, gick ej tillbaks men fram, i lifvet som en ljusalf mild, i domen allvarsam.
