Läsebok för folkskolan: Afdelning 3, 4, 5 och 6

I natt du somnar in i sorg och sömnen glädje saknar; i morgon i din faders borg du, sällt förundrad, vaknar.

I dag är törst, i morgon släcks den ljuft af källsprångsflödet; i dag är nöd, i morgon räcks det efterträdda brödet.

I natt du hör demoners hot, i morgon änglars hälsning; i natt fall ner i bön och bot, i morgon kommer frälsning.

I natt är lifvet kallt som is, det arma hjärtat fryser;

i morgon öfver paradis med värme solen lyser.

I natt till vapenbrak och strid oss manar krigstrumpeten; i morgon kommer stilla frid från djupa evigheten.

Så fäkten, värnen mur och vall, I harneskklädda, fäkten!

Snart öfver jorden bräcka skall den stora morgonväkten.

I natt från Sion klagoljud bland sköldars rassel ljuder; i morgon sina trogna Gud till Lammets bröllop bjuder.

308. Försakelse.

Hvi skulle jag ej möta glad min plåga? Den är en ängel, sänd ifrån min Gud.

Hvi skulle jag den gode fadern fråga, hvarför han valde denna till sitt bud?

Som fågeln under moderns vingar hvilar, intill hans bröst jag lutar mig i ro; och, kommer döden än med tusen pilar, jag segrar dock, och segern är min tro.

Liksom en dufva mild sig bönen höjer emot min faders stjärnehimmel blå, och, när min fader i dess ljus hon röjer, hon hviskar stilla i hans öra så:

»Låt offret af min vilja dig behaga, o, du, som djupet af mitt hjärta ser!

Jag vill af dig min kalk med kärlek taga, liksom du honom utaf kärlek ger.»

309. Förbarmande.

Hur kan ditt hjärta stå emot en bön af dem, som utan bot i lifvets morgon dömts att lida?