Sida 39
Efter en kort sjukdom dog kung Ring snart därpå, och blef då stor sorg i hela landet, ty han hade varit en god och vis konung.
Sedan den döde blifvit höglagd, gjordes ett präktigt gästabud. Dit kommo äfven Fritjofs män, och dracks då på samina gång kung Rings graföl och Fritjofs bröllop med Ingeborg. Därefter mottog Fritjof riket och styrde det med stor berömmelse.
Om Helge och Halfdan.
När konungarne Helge och Halfdan sporde, att Fritjof äktat deras syster, tyckte de, att han handlat med mycket stor förmätenhet. De samlade därför en talrik här och drogo till Ringerike för att taga hämnd. Fritjof uppbådade då sitt manskap och tågade ut mot de båda bröderna. I striden kom han att skifta hugg med Helge och gaf honom bane-sår. Därefter nödgades Halfdan gifva sig och sitt rike under Fritjof på villkor, att han i stället för konung skulle blifva höfding i Sogn och betala skatt, så länge Fritjof styrde Ringerike. Men, när Rings söner själfva togo väldet öfver detta land, begaf sig Fritjof till Sognefylke och blef där konung.
194. Ingjald Illråde.
I forna tider var Sverige deladt i många små riken, som stodo hvart och ett under sin konung. Den förnämste af de många konungarne var af ålder uppsalakonungen. Han rådde nämligen för offren och templet i Uppsala, som var landets största och mest berömda helgedom.
På konungastolen i Uppsala hade sedan gamla tider ^uttit konungar, som tillhörde ynglingaätten. Den siste af dessa var Ingjald Illråde.
Det berättas om honom, att han som gosse brast i gråt, när han en gång blef öfvervunnen i en lek med jämnåriga. När Ingjalds fosterfar såg detta, tyckte han det vara skamligt, att sonen till en uppsalakonung vore så blödig. Han lät därför sin fosterson förtära ett stekt varghjärta. Därigenom skulle gossen, trodde han, få ett annat sinne. Ingjald blef ock modig och stark men därjämte grym och härsklysten.
