Sida 82
204. Om Torgny lagman.
1.
Då Olof Skötkonung rådde i Sverige, var i Tiundaland en lagman, som hette Torgny. Hans fader hette Torgny Torgnysson. Deras förfäder hade varit lagmän i Tiundaland under många konungars tid. Torgny var nu hunnen till hög ålder och hölls för den visaste man i Sverige. Han hade stort hof omkring sig.
Konung Olof ansågs däremot icke så vis, som det höfdes en konung, och landets inbyggare knorrade öfver hans styrelse. Särdeles voro västgötarne missbelåtna med det krig, som konungen orättrådigt förde mot norske konungen Olof den digre. Den svenske konungen ville ej sluta fred. För denna hans envishet ledo gränsboarne mycken skada. Då företog sig deras jarl, Ragnvald Ulfsson, att resa till uppsalakonungens hof och svearnes stora ting ^ör att söka utverka fred. I sitt sällskap hade han såsom fredssände-bud norske konungens stallare Björn och dennes män.
En dag mot kvällen kom Ragnvald jarl till Torgny lagmans gård, som var stor och präktig. Där voro många män, som undfingo jarlen väl och togo mot hans hästar och ridtyg. Jarlen gick in i stugan. Där var mycket folk, och i högsätet satt en gammal man. En så stor karl hade Björn och hans följeslagare aldrig sett. Skägget var så långt, att det låg honom i knäet och bredde ut sig öfver hela bröstet. De norska sändebuden fylldes i sitt sinne med vördnad, när de sågo honom. Ragnvald jarl gick fram och hälsade Torgny. Denne tog väl emot jarlen och bad honom sitta i högsätet på andra sidan midt emot sig.
Det dröjde några dagar, innan jarlen bar fram sitt ärende. Ändtligen bad han Torgny om ett samtal i närvaro endast af Björn och hans följeslagare. Då tog jarlen till orda och sade, att Olof, Norges konung, hade sändt sina män öster ut för att göra fred. Därjämte talade han länge om den olägenhet, som västgötarne hade däraf, att ofred rådde mellan dem och Norge. Han sade vidare, att han lofvat följa de norska sändebuden till sveakonungen,
