Sida 96
i Växjö kyrka. Sigfrid ansågs och dyrkades under medeltiden såsom ett helgon, och hans dödsdag, den 15 februari, firades med stora högtidligheter. Ännu bär den marknad, som i Växjö äger rum på sigfridsdagen, namnet sigfrids-mässan, och Växjö domkapitel har i sitt sigill bilder af de tre mördade prästernas hufvud.
208. Erik den helige.
Under 1000-talet och början af 1100-talet utbreddes och befästes kristendomen alltmer i södra Sverige, särskildt i Väster- och Östergötland. Uppsvearne däremot höllo i det längsta fast vid den hedniska tron, som hade ett stöd i Uppsala gudatempel. Men under Erik Jedvardsson, som blef konung öfver svearne, stadgades kristendomen äfven i mälarlandskapen. Kyrkor byggdes, och präster tillsattes. Sverige inordnades i det romersk-katolska kyrkosamfundet på ett möte, som hölls i Linköping under ledning af ett påfligt sändebud. Utom de biskopsdömen, som förut funnos i götalandskapen, nämligen i Skara och Linköping, upprättades nya inom svearnes landamären, nämligen i Uppsala, Västerås och Strängnäs.
Erik nöjde sig ej med att pålägga sitt folk den kristna kyrkans yttre former; han var äfven angelägen om att kristendomens anda skulle blifva rådande i dess lagar, seder och åskådningssätt. Därför öfvertalade han folket att införa i sina lagar sådana stadganden, som öfverensstämde med kristna lärans grundsatser. Sålunda säges han hafva stiftat den lag, som tillerkände hustrun giftorätt i boet. Därigenom höjde han aktningen för kvinnan och äktenskapet. Nu stadgades nämligen, att »kvinna giftes till heder och husfru, till half säng, till lås och nycklar, till tredjedel i lösören och aflingegods».
I utöfningen af sitt kungliga ämbete sökte Erik efterfölja kristendomens bud. Han for, heter det om honom, en rätt konungslig väg allt sitt rike omkring, sökte sitt folk, stiftade fred och sämja mellan dem, som voro oense, hjälpte de fattiga till rätt mot förtryckaren, höll de vrånga och
