Sida 101
lagen införa den kristna grundsatsen om alla människor» lika värde. Han stadgade nämligen, att döttrarna, som förut varit uteslutna från arfsrätt, då söner funnos, skulle ärfva sina föräldrar, men de skulle dock endast erhålla, hälften mot hvad sönerna fingo.
Den kristna kyrkan hade alltsedan sin tillkomst arbetat mot den hedniska seden att hålla trälar. Men ännu hade denna ej blifvit förbjuden i svensk lag. Birger påbjöd, att hädanefter ingen, som bar kristet namn, finge själfmant gifva sig till annan mans träl.
Slutligen förändrade Birger sättet att åstadkomma bevisning vid rättegångar. Dittills fick en anklagad bevisa sin oskuld genom järnbörd, d. v. s. genom att bära i bara händerna glödhett järn. Skadades han ej därvid, ansågs han oskyldig. I stället för denna osäkra bevisning skulle hädanefter fordras vittnen och ed.
Birger jarl, den siste och mäktigaste af Sveriges jarlar, afled år 1266. Man har med skäl sagt, att han är den förste regent i Sverige, som förtjänar namn af verklig statsman.
210. Magnus Ladulås.
Sedan Birger jarl dött, öfvertog konung Valdemar själf regeringen. Det dröjde dock ej länge, förrän han, som förlorat folkets aktning genom sin oduglighet, med lätthet störtades från tronen af brodern Magnus.
Denne blef en utmärkt regent. Han fullföljde sin faders bemödanden att befästa rikets enhet, att stärka styrelsemakten och att ordna samfundsförhållandena i Sverige på, samma sätt, som de voro ordnade i andra land, som hunnit en större utveckling. Liksom fadern är han mest bekant som lagstiftare. Han stadfäste sin faders fridslagar och lade till dem lagen mot våldgästning. Vägfarande män togo nämligen ofta af allmogen med våld och utan ersättning skjuts och förtäring. För att hindra detta tillsattes i hvarje by en rättare, som mot betalning skulle hålla de resande till handa, hvad de behöfde. För sina omsorger att skydda undersåtarnes person och egendom erhöll Magnus af
