Sida 537
Grönt te beredes på följande sätt. De afplockade bladen utbredas först på ställningar, som äro gjorda af bamburör. Där få de ligga två till tre timmar, till dess de vissnat och blifvit sladdriga. Därefter upphettas de några minuter i pannor, som stå öfver en svag koleld. Sedan läggas bladen upp på stora bord, där arbetarne rulla dem. Därefter rostas bladen å nyo vid lindrig värme, hvarunder de åter igen rullas och omröras under en eller halfannan timmes tid. Det gröna teet behåller sin naturliga färg genom den hastiga torkningen i svag värme. Stundom ger man dock teet naturlig färg genom tillsatta färgämnen, men alla dessa äro icke oskadliga. De sämre sorterna blandar man dessutom upp med åtskilliga välluktande blommor för att höja deras lukt och smak.
Brunt te beredes däremot något annorlunda. Bladen få vanligen ligga en hel dag på bambuställningarna. Därefter rullar man dem hårdt mellan händerna och skjuter sedan ihop dem i högar. I dessa komma de i jäsning och antaga en brunaktig färg. Därefter upphettas de i järnpannor, rullas ännu en gång och torkas sedan fullständigt öfver något starkare eld.
Största delen af det te, som utbjudes i handeln, kommer från Kina, men på senare åren har utförseln af te från Indien, Japan och Java blifvit ganska betydlig. Från Kina sändes teet antingen sjöledes eller också landvägen, då det föres på kameler genom Asien till Europa. Det, som forslas på kamelryggen, kallas karavante och anses som det bästa. Det te, som sändes öfver hafvet, förlorar nämligen under vägen mycket af sin fina smak och lukt.
360 B. Asiens kringsegling.
Kolumbus hade upptäckt Amerika, sjövägen till Indien var funnen, och förbi Sydamerikas sydligaste udde hade Magellan seglat in i Stilla hafvet. Men, frågade man, skulle man ej kunna finna en kortare väg till Indien: antingen en nordöstlig genom att segla långs Asiens norra kust (nordostpassagen) eller en nordvästlig genom att färdas långs Amerikas norra kust (nordvästpassagen). Modiga män Läsebok för folkskolan. 58
