Sida 427
middagstiden en ljusning, under hvilken man i närheten af fönstret kan se att läsa. Denna dagbräckning varar omkring en half timme. Stjärnorna stå därunder klart tindrande på himmeln. Stundom upplyses nejden af fullmånens matta sken eller af norrskenen, hvilka i dessa trakter äro mindre sällsynta än i sydligare land. Är väderleken kulen, härskar däremot dygnet igenom ett oafbrutet mörker.
Vid midten af januari blifver middagsbräckningen ljusare, och, har dagen en gång brutit in, växer den fort. Allt längre dröjer solen uppe, skillnaden mellan dag och natt utjämnas, och slutligen blir ljuset ensamt det härskande. I juni och juli ser man solen kretsa öfver himmeln utan att någonsin gå under horisonten. Mellan middag och midnatt råder nästan ingen olikhet i ljusstyrka. Midnattssolens strålar blifva visserligen något blekare och mattare, men de upphöra icke, ej heller förlora de sin värmande förmåga. Under den solljusa midnattsstunden härskar i hela naturen en högtidlig stillhet, men, så snart solen återtagit sin fulla glans, väckas de spelande vindarna, afskaka sig nattens bojor och flyga ur dimmornas famn ut öfver berg och dal. Denna beständiga dag tillika med den stora värmemängd, som utstrålas af solen, gör det möjligt, att säd kan hinna mogna i dessa högt belägna trakter.
324. Västerhafvet.
Den del af Nordsjön, som sköljer Danmarks västkust, kalla danskarne Västerhafvet. Detta haf är aldrig fullkomligt lugnt. Till och med den mest stilla sommardag rulla böljorna från den öppna sjön oafbrutet öfver reflarna vid stranden. Därför fryser ej heller vattnet till ens under den strängaste vinter. Aldrig tröttas det i sin ständiga rörelse. Går man långs kusten, gripes sinnet ofta af förfäran öfver den vilda, ödsliga naturen. På den ena sidan utbreder sig det oroliga mörkblå hafvet. Blott mycket sällan s,er man ett fartyg där ute, ty skeppen söka att så mycket som möjligt undvika den förskräckliga jylländska västkusten, som hotande höjer upp sina hvita »klitter» i luf-
