Sida 362
Sin makt en vis
och rådklok man
skall hofsamt bruka;
när han bland tappra kommer,
då snart han finner,
att ingen är öfver alla.
Klok och försiktig
vare en man
och varsam i vänskap;
ofta de ord,
som åt andra förtros,
man dyrt får gälda.
Bort dör din hjord,
bort dö dina fränder,
och själf dör du äfven;
men ryktet aldrig
skall dö för den,
som sig ett godt förvärfvar.
Bort dör din hjord, bort dö dina fränder, och själf dör du äfven; men ett jag vet, som aldrig dör: domen om den, som dog.
277 B. Råd.
Gör ej världen värre, än den redan är!
Synder gåfves färre, funnes du ej där.
Sök att ständigt vandra själf på dygdens stig!
Tänk blott mildt om andra, men tänk strängt om dig!
Var ej stor i orden, stor i dåd är bäst.
Störst är uppå jorden den, som älskar mest.
278. Seglaren.
Ensam i bräcklig farkost vågar seglaren sig på det vida haf. Stjärnhvalfvet öfver honom lågar, nedanför brusar hemskt hans graf. Framåt! Så är hans ödes bud, och i djupet bor som uti himmeln Gud.
279, Bland gröna kvistar.
Bland gröna kvistar skymtar en lätt och ljusblå rök.
Hur lustigt upp han svingar sitt lilla molnförsök!
Där står ju liten koja så vänlig, nätt och låg.
Var det ej tvenne rosor, jag bakom rutan såg?
Gud signe, hvem som bor där så ung och frisk och glad i litet bo i skogen bland kvistar, barr och blad!
Mitt hus skall jag ock bygga så fredadt, just så där.
Men, hvar det blir, vet Herren, och ingen ann’ vet när.
