Sida 337
Mot slutet af 1847 träffades Berzelius af ett slaganfall, som bröt lians krafter. Efter långvarigt lidande afsomnade han lugnt och stilla den 7 augusti 1848. På Solna grift-gård nära Stockholm hvilar hans stoft.
Efter Berzelius död utsände vetenskapsakademien en uppmaning till svenska allmänheten att lämna bidrag till en minnesvård åt den frejdade mannen. Uppmaningen vann allmän anklang, och bildstoden, utförd af Qvarnström, pryder nu i hufvudstaden den park, som bär Berzelius namn.
269 B. Minnen från 1820-talet.
På 1820-talet funnos många gamla, som icke kunde läsa i bok. Några böner och verser, som de kunde läsa upp, hade de lärt utantill af sina föräldrar. Ännu på 1830-talet funnos många, som ej kunde läsa, och som därför ej blifvit konfirmerade. Nu började dock skolor allt mer och mer inrättas.
Jag vill också nämna något om min egen skola. Då jag 1819 fyllde sju år, kunde jag läsa obehindradt i hvilken bok som helst. Därjämte kunde jag katekesen utantill. Då fick jag lust att lära mig skrifva. Men min far tycktes ej vara benägen att låta mig lära det. Han sade, att det tjänar till ingenting för oss arbetare. Men jag var enträgen. Af en man, som samlade lump till pappersbruken, köpte min far mig ändtligen ett ark papper och skaffade mig litet bläck från apoteket. Nu skref Maja Stina Ringberg och sedan Nils Ringberg för mig alfabeten. Jag skref därefter mellan raderna, så länge det fanns rum för en bok-staf, och, när jag kunde komma öfver en papperslapp, gjorde jag på samma sätt. Vintern 1821 kom till vår socken en sjöartillerist och höll barnskola. Då fick jag sex ark papper på en gång. Under middagsrasten i skolan gick jag till artilleristen och fick förskrift. Men papperet tog slut, och artilleristen gick till sitt regemente i Karlskrona. Nu var min skolgång slut för alltid.
Sedan hörde jag talas om räknekonsten och såg någon sätta upp siffror. Jag tänkte mycket på hur detta gick till. Men så kom Petter Samuelsson till min by och bru-
